Det är viktigt att inte sluta leva, trots att en har en dödlig sjukdom. Tiden kommer ju till en, dag för dag, och den ska vi ta emot och använda på bästa sätt. Inte ockupera den med sorg, utan även ge plats för glädje!

Jag är rödrosig (mer eller mindre, beroende på hur länge sedan jag tog mitt kortison) i ansiktet och ser så pigg och frisk ut. Trots att jag känner mig så trött och sjuk. Vilar mig så mycket jag kan, men har också haft barbarn på besök i går kväll, över natten och i dag på förmiddagen. Vilken glädje!

Om en stund ska jag till sjukhuset och plocka bort pumpen som jag fått cellgifter från sedan i torsdags. Sedan får jag vara utan pump i en och en halv vecka tills det är dags igen.

Solen skiner men det blåser. Ha en skön lördag alla friska och sjuka!