Imorse tog jag med mig stora buketter med bland annat lupiner, iris, pioner och aklejor till jobbet. Det är ju skolavslutning och även på gymnasiet där jag arbetar anar man lyckokänslorna inför sommarlovet. Imorgon är det examensdagen för treorna som tar studenten och då blir det ännu mer känsloladdat.

Jag hann packa betyg i kuvert och fixa med lite annat administrativt innan det var dags att ta fram alla mediciner som jag skulle ta inför dagens behandling. Sedan kunde jag vara med en kort stund på avslutningen i aulan och därefter var det dags att traska genom stan till Onkologiska Dagavdelningen på Akademiska sjukhuset.

Rosenbuskarna blommade utanför sjukhuset och visst är sommaren här!

Nu sitter jag i stolen igen, kopplad till droppet med Avastin och olika cytostatika. Alldeles nyss fick jag se resultatet av gårdagens provtagning och så förvånad jag blev! Tumörmarkören S-CA 125 som låg på 98,6 i slutet av april, har sjunkit till 32,3. (Referensvärdet är <35.)

Fantastiskt! Det ser ju ut som om behandlingarna hjälper

Om en vecka ska jag röntgas. Då får vi se om tumörerna minskat i storlek.

Ibland hör jag från andra att de undrar varför jag jobbar nu när jag är sjuk. Ska du inte tänka mer på dig själv, frågar de.

Jag jobbar inte för att jag måste. Jag jobbar för att jag vill. Så länge jag kan vill jag att livet ska vara så vanligt som det bara går. Visst är det svårt ibland att ta mig upp ur sängen, men när jag väl är på jobbet, så ger det mig energi och glädje tillbaka. Det stärker mig.

Vissa dagar är det provtagning, läkarbesök eller behandling, då kan jag förstås inte vara på jobbet, men annars kan jag. Så länge jag får bukt med illamåendet fungerar det.

Helgen har varit skön. Jag har varit ute i trädgården hela dagarna och vi har haft besök av döttrar i omgångar. Det känns fint att de vill vara här.

Förra natten sov jag 12 timmar. Nu är jag riktigt trött igen och ska snart stänga av musiken som jag lyssnar på och lägga ifrån mig mobilen. Imorgon är det dags för provtagning inför fjärde behandlingen och så blir det jobb på eftermiddagen. Vi har massor att göra och jag hoppas på att det ska gå bra. Jag tänker att det ordnar sig. Och jag gläds åt att jag har allt: jobb, familj och trädgårdslivet. Det är definitivt ett liv som är värt mycket för mig!

"Vi kan hantera bukhinnecancer", skriver Claes Juhlin och Wilhelm Graf som svar på Påhlmans och Holtz debattartikel i Svenska Dagbladet.

Ja, men på vilken nivå, frågar jag. Och för alla? Om ni hade samarbetat med Haile Mahteme hade långt fler och mycket svårare fall kunnat hjälpas. Mahteme och teamet på UCC är ju den specialistgrupp som har 10 års erfarenhet av Sveriges bukhinnecanceroperationer. Varför väljer man bort den erfarenheten och kunskapen för att istället börja om från början?

Läs Juhlins och Grafs svar här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-kan-hantera-bukhinnecancer_3629234.svd

I Läkartidningen på nätet finns en artikel som refererar till Holtz och Påhlmans debattartikel i Svenska Dagbladet. Läs artikeln i Läkartidningen här: http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/06/100-dor-om-kliniken-stangs/

Fortfarande finns anledning att protestera mot vad ULL och Akademiska sjukhusets ledning ställt till med för Patientgruppen bukhinnecancersjuka och för specialistkliniken UCC. I Svenska Dagbladet betättar två initierade läkare:

Prestige går före liv när cancerklinik läggs ned:

 http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/prestige-gar-fore-liv-nar-cancerklinik-laggs-ned_3617020.svd

  Som tur är varierar måendet med dagarna. Idag har jag bara lätt illamående och klarar mig fint. Det är sista dagen med cortison (24, 16, 8, 6 resp. 4 tabletter har jag ätit senaste dagarna). Imorgon får jag nöja mig med Primperan om jag mår illa. 

Det har har varit en underbart vacker, skön och solig dag efter gårdagens regn. den första sommardagen! Vi har varit i trädgården mest hela dagen, haft spontanbesök av vänner och klippt gräs och rensat lite. Jag har vilat i hammocken och lyssnat på talbok också. Skönt. Det är min nya hobby att lyssna på böcker. Jag läser jättemycket igen på så vis och det är jag så glad över.

Fredag till lördag hade vi besök av en mycket kär vän som vi känt i 25 år. Härligt! Vi gjorde en utflykt tillsammans till fina Gysinge och tittade på vackra miljöer och saker. Här hemma är det alldeles ljuvligt vackert nu också. Aklejorna, lupinerna, alliumlökar och löjtnantshjärtan blommar och alldeles snart spricker pionernas knoppar ut i sin fantastiska blomning. Svensk försommar är enastående vacker! Det kan vara ide att påminna sig om hur bra man har det som får njuta av den.

Passar på att påminna om en dagsvers eller dikt som jag tror att "Kajenn" ellet möjligen Alf Henriksson skrivit:

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommardar
Och detta är den första
När solens lopp till ända tar
Då har du nittionio kvar
Och någon blir den största

Giv noga akt på var du står
I morgon blir med ens igår
Det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
Är hundra sommardar per år
I morgon är den andra!