Direktlänk till inlägg 8 juni 2014

Är det värt det?

Av Helena Lundbäck - 8 juni 2014 22:53

Ibland hör jag från andra att de undrar varför jag jobbar nu när jag är sjuk. Ska du inte tänka mer på dig själv, frågar de.

Jag jobbar inte för att jag måste. Jag jobbar för att jag vill. Så länge jag kan vill jag att livet ska vara så vanligt som det bara går. Visst är det svårt ibland att ta mig upp ur sängen, men när jag väl är på jobbet, så ger det mig energi och glädje tillbaka. Det stärker mig.

Vissa dagar är det provtagning, läkarbesök eller behandling, då kan jag förstås inte vara på jobbet, men annars kan jag. Så länge jag får bukt med illamåendet fungerar det.

Helgen har varit skön. Jag har varit ute i trädgården hela dagarna och vi har haft besök av döttrar i omgångar. Det känns fint att de vill vara här.

Förra natten sov jag 12 timmar. Nu är jag riktigt trött igen och ska snart stänga av musiken som jag lyssnar på och lägga ifrån mig mobilen. Imorgon är det dags för provtagning inför fjärde behandlingen och så blir det jobb på eftermiddagen. Vi har massor att göra och jag hoppas på att det ska gå bra. Jag tänker att det ordnar sig. Och jag gläds åt att jag har allt: jobb, familj och trädgårdslivet. Det är definitivt ett liv som är värt mycket för mig!

Reflektion

Dela

Fadde från Karlstad

9 juni 2014 01:18

Hej Helena!
Vi kämpar vidare.
Har haft kontakt med Mahteme här om dagen, det var jobbigt att prata med honom.att höra den stora människa som han är för mig att vara sårad. alla landsting har gått ihop att strula mig sa han.
Jag önskar dig lycka till.
Mvh Fadde

Helena Lundbäck

9 juni 2014 08:18

Tack Fadde. Fint att du hör av dig. Det är skönt att höra att du bryr dig om så mycket. Ja vi får kämpa på. Önskar dig lycka till med allt!

Dominique

9 juni 2014 09:41

Hej Helena!
Förstår dig så väl vad det gäller jobbet. Jobbar ju själv bara halvtid och har gjort det sedan 1990 pga min tarmsjukdom. Det fungerade inte med heltid. Har ju en grav Crohnsjukdom. Många med min sjukdom är ju helt pensionerade. För mig är det jätteviktigt att kunna gå till jobbet. Man får så mycket kraft av det. Jag vet hur viktigt det är med jobbet. Det är bra för självkänslan, att klara av och framför allt vara med i leken både socialt och för den egna kroppen. Man känner sig starkare och belöningen är ju den positiva känslan när man kommer hem och vet att man har utfört ett bra arbete. Det ger kraft och glädje åt själen. Jobbet är ju en del av livet och hjälper till att allt ska vara så normalt som möjligt och då mår man mycket bättre. Det kallar jag för livskvalitet, så jag förstår så väl att det är viktigt för dig.
Härligt att du har så nära kontakt med din familj. Hur mysigt är inte det! Hoppas att du får en bra sommar i alla fall. Att du får må så bra som möjligt.
Kramar

Helena Lundbäck

9 juni 2014 22:35

Tack! Precis så som du beskriver det tänker jag med.

Annelie i norr

9 juni 2014 12:39

Hej!
Ny här..
Blev opererad av Haile i februari och fick en chock i maj när jag fick veta om kartllbildningen,nedläggningen och allt elände angående UCC. Vad ska man säga, det är så sorgligt och att känna Hailes besvikelse gör mig så ledsen. På vilket sätt kan vi som patienter påverka? Rösta i landstingsvalen? Hjälper det - knappast? Vad har hänt med alla anställda som fanns på UCC med all sin kompetens?
Helena - önskar dig all välgång trots allt.Jag förstår dina tankar o känslor kring arbetet. Det ger positiva känslor och skingrar tankarna och man bestämmer ju själv när och hur mycket man vill jobba./Annelie

Helena Lundbäck

9 juni 2014 22:34

Ja det är så tråkigt med UCC. Jag vet inte längre vad vi kan göra, mer än att sprida vad som hänt och önska att alla får den bästa vården. Men man undrar om det hjälper ...

Maggan

9 juni 2014 20:29

Jag tycker det är fantastiskt bra att du kan jobba. Jag vet många som jobbat under cellgiftstiden och de har mått så bra av det. Ju mer lik den normala vardagen, desto bättre. Jag har en bok av Leif Silbersky, som han skrev efter han drabbats av cancer...han jobbade varenda dag under sjukdomstiden, även när han fick cellgifter. Så jag tror bara det är bra. Lycka till nu med allt...Kram Maggan

Helena Lundbäck

9 juni 2014 22:31

Tack Maggan!

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...