Igår kväll duschade jag med Descutan och samma procedur upprepades imorse innan jag åkte hemifrån strax före klockan tio. Redo för operation. Det var sommarvarmt och soligt i Uppsala när jag klev av tåget och promenerade till sjukhuset. Jag hann ta en kopp kaffe i cafeterian innan jag traskade in på Accessavdelningen klockan tolv på Akademiska sjukhuset för att få min nya venport.

Jag har tidigare berättat att det var obehagligt att ta bort den förra venporten, eftersom den vuxit fast så illa och måste bändas loss. Den gången spratt det till i hela kroppen och jag kunde inte hjälpa att jag grät. Jag tror att venporten skadat en nerv. Den nerven har nämligen spökat och gjort att jag haft ont i axeln ända sedan den första venporten sattes in.

Nu skulle jag alltså sätta in en ny venport, så att man kan börja ge mig cytostatika igen, och det var ännu värre. Samma nerv bråkade så att jag spratt till i benet så fort de började lägga bedövning och sedan operera. Det blev allt värre när bedövningen inte hade tagit som den skulle och denna gång grät jag ännu mer. Aj!!!! Efter många påfyllningsdoser av lugnande och mer lokalbedövning, kunde den komma på plats.

Operationen drog ut på tiden och jag kom sent till Onkologiska dagvårdsavdelningen där en forskningssjuksköterska skulle ta blodprover och EKG innan behandlingen med Avastin och cytostatika tog vid. Allt gick bra. De tog väl hand om mig och jag fick mängder med information om alla eventuella biverkningar och vad jag ska vara observant på. Inte förrän klockan 18.30 kunde Peter hämta mig och köra hem oss.

(Klicka på bilderna så blir de tydligare!)

Nu har jag ett mastodontapotek av mediciner och sprutor hemma och jag har försökt att reda ut hur och när allt ska passas in på dygnets timmar. Det är nästan som ett jobb i sig att hålla reda på klockslag och doser. Vi får se om det går att passa in med det andra jobbet jag har. ;-) Imorgon ska jag i alla fall hålla mig hemma och invänta om diarréer och kräkningar sätter fart eller inte. Tänker att det är bäst att se hur kropppen reagerar innanjag ger mig iväg till jobbet. (Inte så kul om man blir dålig på tåget heller för den delen.)

Men allt är inte elände

Måste också berätta att några av våra barnbarn fick mig att skratta gott häromsistens. När min man Peter fyllde år i förra veckan, ringde en 8-åring och hennes 4-årige bror och grattade sin morfar. 4-åringen pratade med gott humör med morfar Peter och frågade vad han fått för paket. Sen undrade han om han kunde prata med mormor och sa: "Lever hon?", mitt i en mening.   

Och i helgen träffade vi två av våra andra barnbarn. Deras föräldrar hade sagt att de skulle åka och hälsa på farfar och farmor. Då hade femåringen frågat: "Har farmor dött?"   

Men farmor har inte dött än. Och än lever mormor minsann.   

(Än är det krut i gumman .... även om hon är lite hängig ikväll.)

God natt!

 

Millan

29 april 2014 20:52

Jag tänkte på dig, Helena, och höll tummarna för dig. Vad tråkigt att det blev så jobbigt o slitsamt! Jag beklagar så att du är i denna situation. Du är fantastisk som orkar skriva och dela med dig.
Det är bra att det är krut i dig! Det märks när man läser din blogg! :)
Hoppas att din Valborg blir okej och att inte biverkningarna infinner sig! Kram!

Helena Lundbäck

30 april 2014 10:33

Tack. Jag ska snart berätta vad som hände i mitt nästa blogginlägg. Kram!

 

Eva och Frida

30 april 2014 09:14

Tufft att du ska behöva gå igenom det här, igen fast värre.
Hoppas du mår lite bättre idag?
Vi önskar dig en fin Valborg och sänder massor med pepp och kramar! Till dig och hela din stora fina familj. :-)
<3 <3 <3

Helena Lundbäck

30 april 2014 10:38

Tack fina ni! Synd att vi inte kunde fira Valborg tillsammans! Kram

 

Maggan

30 april 2014 10:09

Hej Helena...skönt att ha första ronden gjord och jag hoppas du inte mår alltför dåligt, att du känner vårt stöd här ute och det kanske lindrar lite. Om några dagar känns det bättre igen
Trevlig valborg Kram Maggan

Helena Lundbäck

30 april 2014 10:38

Trevlig Valborg!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...