Snön har smält undan och idag var det nästan lite av vårkänsla i luften, alldeles innan solen gick ned. Jag gjorde min första riktiga arbetsdag efter operationen (jobbar halvtid) och kände sådan lycka över att ha ett jobb, vara så pass frisk att jag kan jobba igen och bara över att leva.

Efter att ha tagit tåget från stan, körde jag bil från stationen hemåt genom solnedgången. Det är skönt när luften blir klar och solen visar sig en stund. Det behöver vi verkligen denna i övrigt så mörka tid. Och lite senare på eftermiddagen gick jag en promenad med Valle (hunden) i mörkret längs vägen, under stjärnhimlen. Det är så vackert såna kvällar här på landet.

Jag tror att jag vågar vara lite hoppfull igen. Att jobba ger mig styrka att hålla mig uppe och livet känns lättare att leva, trots all ovisshet om hur sjukdomen tänkt utveckla sig - komma tillbaka eller vara besegrad. När jag har annat att tänka på, behöver jag inte känna efter så noga om det gör ont i magen, värker i hela kroppen eller om jag är ovanligt mycket trött. Jag tror att själva jobbet stärker mig och gör mig friskare. Det gäller bara att inte ta i för mycket så det blir bakslag. Och att inte vara uppe för sent på kvällarna ...

 

Karin karlstrand

3 januari 2013 14:56

Låter härligt med hoppfulla stunder - önskar dig och din familj en god fortsättning på det nya året! Med hopp om att vi kanske kan ses under året! Kram Karin

Helena Lundbäck

3 januari 2013 14:59

Tack Karin! Ja det vore roligt att ses. Vi får höras om det längre fram. Kramar till er också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...