Idag är det grått och blåsigt här och regnet hänger i luften. Blåsten tar sig in i huset så jag har tänt en brasa i spisen och stoppat fötterna i ulltofflorna. Tänker en del på hur hösten ska bli, hur jag ska må efter operationen, hur mitt liv ska bli framöver, om jag kommer att bli frisk eller om jag ska fortsätta att vara sjuk ...

Sjukhuset har bokat flygbiljetter till Lyon och vi åker på torsdag morgon, för att kunna träffa läkaren på fredag. Det är ett "vanligt" läkarbesök och vi åker tillbaka hem på fredagkväll. Efter "konsultationen" ska operationsdatum sättas. Någon gång efter den 15 september är det dags för den stora operationen.

Igår bokade jag hotell  på nätet och nu ska jag bara boka sjukresetaxi, packa och växla pengar så att vi har euro till taxiresor och annat i Frankrike. (Vi får lägga ut pengar och lämna in kvitton sedan när vi kommit hem till Sverige igen.) Passet är uthämtat och klart. Det är lite pyssel.

Jag skulle ha fått en röntgentid innan resan också, men det har inte kommit någon kallelse. Jag ringde röntgen och frågade nu på morgonen och då hade de satt upp en tid i oktober (!)  - Alldeles för sent enligt min mening, eftersom jag hoppas få operation så nära efter 15 september som möjligt och röntgen skulle ju göras inför operationen. Hoppas på att få en ny tid i denna vecka eller nästa istället.

I övrigt börjar krafterna sina, till att protestera och be om operation på UCC istället för i Frankrike. Det är som att prata med en vägg. Jag brukar kunna argumentera och få människor att lyssna och ta in vad jag säger, men att påverka politiker och beslutsfattare i landstinget och på Akademiska sjukhuset, verkar stört omöjligt. (Jag tänker att det känns som att prata med en tonåring som bara vägrar ändra sig ... )

Är det någon som har ett tips på vem jag ska prata med och hur man kan göra för att få beslutsfattarna att förstå att det är bättre att remittera alla bukhinnecancerpatienter till erkänd och erfaren specialist i Uppsala, än att bekosta dyra och tröttande resor utomlands?

 

Teresa de Mendonça

29 augusti 2012 14:54

UPPDRAG GRANSKNING!!!!
TUSEN KRAMAR TILL DIG KÄRA HELENA!

Helena Lundbäck

29 augusti 2012 16:44

Kanske, senare. Vet inte om det hjälper situationen nu. Kram, Helena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...