Själva OPERATIONSDAGEN och stunderna därefter på uppvaknandet (jag har opererats för bukhinnecancer) finns skildrade i ett tidigare inlägg av min man Peter och i ett inlägg av mig. Så småningom ska jag berätta om exakt vad som tagits bort vid operationen och hur det gått till, men det får bli efter att jag haft min stora operationsgenomgång med Haile Mahteme. (Än så länge har jag bara spridda fakta klart för mig.)

Nu ska jag försöka dra mig till minnes vad som hänt dag 1, 2, 3 och 4 efter operationen:

DAG 1 (torsdag den 13 september)
- Jag låg kvar på intensiven och fick fortsatt full uppmärksamhet med inställning av bedövningsdos och smärtlindring, samtidigt som alla värden kollades upp kontinuerligt. Till en början såg det ut som om mina levervärden var dåliga, men det visade sig senare att de blev bättre och bättre, så troligen hade de första värdena uppkomit av det stora tryck som en av tumörerna plågat levern med. Blodtrycket var riktigt lågt och jag hade feber, men det var vanligt efter operation och ingenting lämnades åt slumpen. Mina "påsar" från dränagen och katetern kollades och tömdes och jag låg bara och vilade.

Nej, jag vilade inte bara. Jag satt faktiskt på sängkanten redan den första dagen. Jag t o m stod upp på golvet och trampade på stället! Allt för att inte få blodpropp. Och så blåste jag i min pipa regelbundet för att stärka lungor och andning.

DAG 2 (fredag den 14 september)
- Jag låg kvar på intensiven. Samma kontroller som tidigare, men två av dränagen där det inte runnit ut något särskilt, "backades" lite och kunde tas bort framåt kvällen. Några nålar plockades också bort och jag kände mig lite friare. Kunde ut och gå lite några gånger, fick äta flytande (näringsdrycker och te) och fick flytta in på eget rum frampå kvällen.

  DAG 3 (lördag den 14 september)
- Jag vaknade på eget rum och fick äta mat för första gången. En minimal portion pasta, där jag fick plocka bort en del av grönsakerna i såsen. Fortsatte "motionera i korridorerna". Tredje dränaget backades och drogs senare ur. Men det fjärde fick sitta kvar, eftersom det fortfarande rinner ur det.

DAG 4 (söndag den 15 september)
- Jag ligger på eget rum. Fick börja dagen med en efterlängtad dusch! Den slog det mesta hittills! Vilket välbefinnande! Jag är nu helt feberfri och de flesta övervakningsinstrument är nu borta och jag sitter kopplad till bara ett dränage i bäckenet, kateterpåsen från urinröret, droppet via epiduralen i ryggen och nu finns bara en nål med en stängd slang kvar i venporten, för säkerhets skull. Min smärtlindring har minskats lite. Jag har under dagen suttit uppe långa stunder och traskat omkring fritt utan gåstol, ätit alla måltider och druckit gott kaffe ur automaten i dagrummet.

Så man kan säga att jag återhämtar mig rekordsnabbt på ett plan, men jag är också oerhört trött på ett annat plan och slocknar rätt vad det är som en klubbad oxe. Sömnbehovet överfaller mig akut.

Sov gott!

 

Maggan

16 september 2012 19:58

Massor av Grattiskramar från mig för att du klarat din operation så otroligt bra och återhämtat dig så snabbt. Men så är du vad jag tror en speciell person med stor inre styrka och oräddhet. Det hjälper nog till mycket också. Även om jag inte känner dig är jag jätteglad för din skull. Jag själv gick igenom en "mindre" men ändå allvarlig operation i augusti och jag återhämtade mig också snabbt. Så jag har också erfarenheten från slangar(inte lika många) men jag tyckte inte det var så farligt som jag trott innan. Önskar dig fortsatt framgång, tror att det kommer att gå jättebra. Kram Maggan

Helena Lundbäck

16 september 2012 22:14

Så skönt att du klarade din operation så bra, Maggan! Tack. Ja man är glad när det går bra. Jag är jättenöjd att det hittills gått bra men tror att det är bra att förstå att det kommer bakslag vissa dagar också med en sån här stor operation. Och att det kan bli en tuff cellgiftsbehandling som följer. Men en sak i taget! :-)

 

Åsa

17 september 2012 09:29

Du är otroligt stark Helena, både i själ, huvud och kropp. Redan kommen så långt i återhämtning ?!?! En innerlig kram kommer här /Åsa

 

Petra - Jag & mitt liv, med barn, LCHF och träning

17 september 2012 10:10

Vad härligt att läsa att operationen gått bra och att du redan är uppe på benen. Krya på dej!

http://www.jagomittliv.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

17 september 2012 11:37

Tack Petra!

 

En cancervän

17 september 2012 15:33

Hej Helena!
Du måste vara otroligt stark som kommer tillbaks så snabbt efter en sådan operation. Om du inte redan känner till det vill jag tipsa om forumet The Colon Club.
http://coloncancersupport.colonclub.com
En sökning på HIPEC ger mer än 3000 träffar. Där finns rätt många personer som gjort denna operation. Bl.a signaturen SkiFletch som gemomgick HIPEC i augusti 2010 och som i fredags gjorde CT och fick besked att han fortfarande är cancerfri.

Själv har jag genomgått tre operationer för tarmcancer. Den första i mars 2006 (tarmen). Den andra i november 2006 (levermetastaser). Den tredje i mars 2010 (lymfkörtelmetastaser i buken samt metastas på äggstock). Varit cancerfri sedan dess.

Jag tycker det är otroligt viktigt att denna canceroperation som du genomgått finns tillgänglig i Sverige! I USA verkar den vara rätt vanlig. Den kan ju t.o.m BOTA!!!!

Helena Lundbäck

17 september 2012 17:47

Hej! Tack för tipset. Ja, jag tycker att metoden är fantastisk - att det går att skrapa, skära och bränna bort alla synliga angrepp och sedan chocka buken med en enormt kraftig var cytostatikaimpregnering! Och att människor blir botade!!!!
Det get kraft att höra andras berättelser. Och att så många blir friska!
Stor kram! Stort hopp om hälsa! Vi kanske hörs igen
Helena

 

Fia

17 september 2012 19:48

Hej min sköna Helena! Du klär ju till och med i slangar och sjukhusskjorta,vet jag! Jag kan inte med ord beskriva hur impad jag är av dig (på många, många plan)!!!Största hälsa-och välgångskramen från Fia.

Helena Lundbäck

17 september 2012 21:24

Tack Fia!
Ja nog blir man snygg i slangar alltid ;-)En ny typ av piercingmode kanske? ;-)
Kram till dig med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...