Direktlänk till inlägg 12 september 2012
Efter morgonens förberedelser rullades Helena in till narkos och operation 07.20 Jag vinkade av henne med ett "vi ses" och fördrev sedan dagen med barnbarn och konferens. Det blev den mest nervösa dagen i mitt liv..Doktor Haile Matheme ringde sedan upp mig klockan 15.10 och sa "Peter, det har gått riktigt bra!". Jag kan inte med ord beskriva den känsla som kom över mig. Eufori är väl det närmaste jag kan komma på! Operationen gick mycket snabbare än vi hade kunnat tro och som sagt mycket bra.15.35 var jag på plats hos Helena på UCC. Hon hade precis blivit väckt ur narkosen och såg oförskämt pigg ut. Det vill säga, om man bortser från de åtta slangarna för olika ändamål och syrgasmasken. Sen har vi hunnit prata om dagen och glatt oss enormt tillsammans. Vilken underbar personal och vilket fantastiskt bemötande! Vi är trygga i deras händer./Peter, Helenas man.
Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|