Det inplanerade första besöket i Lyon, är nu framflyttat en vecka och satt till nästa fredag, den 31 augusti. Då ska jag få träffa den läkare som ansvarar för bukhinneoperationerna på sjukhuset i Lyon. Det är ett besök inför kommande stora operation som ska göras på mig. Jag har blivit ombedd att kontakta avdelningen "Sjukresor" via Akademiska sjukhusets växel, för att beställa biljetter till mig och min man, som ska få följa med som stöd om jag skulle bli akut dålig. Sjukhuset ber också om att få en svensk-fransk tolk, så att jag inte ska missa någon viktig information. Nu rör det på sig lite i alla fall! Äntligen!

Operationen ska äga rum någon gång efter den 15 september. Då ska alla angripna organ i buken skrapas rena från cancervävnad, eller helt avlägsnas (livmoder, äggledare och äggstockar) och lappas och lagas. Under operationen blir min kropp nedkyld och buken ska fyllas med varm cytostatika, som ska tränga in i cellerna och försöka stoppa min bukhinnecancer. Beroende på vilka organ som är angripna, kommer det att behövas stomi, behållare eller nät inopererade, men allt det där får jag veta när operationen är gjord. Det går inte att förutse hur just jag ser ut i detalj inuti. Röntgen ger bara en grov uppfattning om var metastaserna sitter och vilken skada de gjort på kroppen.

Jag har under sommaren behandlats med fyra omgångar intravenös cytostatikabehandling och nu är det bara provtagningar och röntgen som ska göras inför min operation. Ja, det är ungefär så mycket jag vet idag. Fortfarande hoppas jag på att bli opererad hemma i Sverige, men alla som följer den här historien, vet väl vid detta laget att det inte på något sätt är självklart att jag ska få det, då landstinget hellre skickar mig utomlands än till specialist i Uppsala.

Operationen kommer att ge mig en chans på 30-40 % att överleva fem år eller mer, jämfört med 3-15 månader vid konventionell behandling. Så det är klart att jag vill bli opererad, även om operationen blir en tuff match för kroppen.

(Tidigare gjordes operationerna på Akademiska sjukhuset i Uppsala, men nu är verksamheten flyttad till UCC - Uppsala Cancer Clinic.)

Läs mer om hur bukhinnecanceroperationer går till här

 

Åsa E

21 augusti 2012 17:07

Helena! du vet redan så bra vad som väntar, och det är bra. Och detta med överlevnadsprocent hit och dit, jag minns att Haile sa att denna operation kan BOTA cancern, dvs få bort den helt. Och de där procenten är om jag uppfattat det rätt baserat på alla gjorda operationer, från start, för alla åldrar. Och rimligtvis så har man blivit bättre och bättre, så om man gör urvalet på kanske de senaste åren uppfattar jag som att överlevnadssiffrorna är högre. Dessutom så är du UNG, (visst är det härligt att få kallas ung igen?!?) och stark.
En ytterligare fördel borde vara att du inte hunnit/tvingats få så många callgiftsbehandlingar nu före, dvs kroppen är starkare än om du behövt vänta många månader och få många fler behandlingar. Så det kanske du kan använda som positiva tankar? Jag vet, det finns många negativa också, men man får välja vad man fokuserar på.
Många varma hälsningar
//Åsa

Helena Lundbäck

21 augusti 2012 20:14

Tack det var verkligen goda och peppande tankar! Underbara ord som jag tar till mig.
:-)Tack!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...