Idag skriver Christina Peterson ett debattinlägg i UNT där hon ställer frågan "Har vi råd med politikerstyrd sjukvård?" och slutar sitt inlägg med orden "Låt inte vårt förnämliga universitetssjukhus vara en lekstuga för politiker." Hon menar att de beslutsfattande amatörerna skapar kaos hos personalen och att det får förödande konsekvenser, bland annat nämner hon hur Haile Mahteme och hans team med sin specialistkompetens, efter många års slit, blivit tvungna att lämna sjukhuset på grund av administrativt krångel. Läs debattinlägget!

Jag får mycket stöd av patienter som haft turen att få bli opererade av den skicklige specialisten Haile Mahteme och hans team. Flera har hört av sig till mig och berättat om hur lyckliga de är över att bokstavligt ha blivit räddade till livet! Det ger mig hopp om att jag också ska kunna bli frisk.

Många av patienterna har varit mycket sjuka och har behövt göra flera operationer, eftersom cancer som spridit sig till bukhinnan är svår att behandla. Det är lika fantastiskt varje gång att få höra att människor har fått chansen att med operation bli botade från annars helt livshotande cancern.

De gör ett fantastiskt jobb, Sveriges främsta specialister (bland de sju bästa i världen!), som nu är igång med sin nya klinik UCC, sedan de slutat på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det finns inte ord nog att tacka för att dessa skickliga läkare och sköterskor väljer att ägna sitt yrkesliv åt sådan verksamhet!

Jag bor i Uppsala läns landsting men får tyvärr inte remitteras till UCC. Istället ska jag skickas till Lyon i Frankrike för operation. Där är de också bland de sju främsta i världen på denna typ av operation, så jag får säkert bra behandling där. Men är det inte märkligt att jag ska behöva flygas iväg så många mil för att opereras när samma vård faktiskt finns här hemma?

Sofia (en patient som fått hjälp i Sverige) skriver om detta på sin blogg och uttrycker bland annat följande kommentar:

"Var glad så länge som du slipper att vara i sjukvårdens värld. Det är ett mysterium och ett lotteri vem som ska få överleva."

Ja, vi är många som undrar över sjukvårdens mysterier. Det vore intressant om politiker och beslutsfattare öppet ville belysa hur de resonerar inför sina beslut och prioriteringar.

 

Christel

9 augusti 2012 10:23

Hej Helena! Jag hittade precis till din blogg genom att jag länge följt Sofias blogg. Det du, och många med dig, får gå igenom är ofattbart. Du, och ni, ska ju ges möjlighet att helt och hållet ta hand om er själva och era fantastiska kroppar som gör allt för att bli friska. Att då behöva lägga energi på byråkrati, som många gånger verkar grunda sig i "revirpisseri" (ursäkta ordvalet), är helt ofattbart i Sverige år 2012.
Jag är säker på att du kommer få fantastisk hjälp i Frankrike men jag förstår din frustration över att behöva åka dit när det finns sååå kompetenta läkare nästgårds.
Jag hoppas att beslutsfattarna lyssnar på dig och alla dom som engagerat sig och ombeslutar sig.
Styrkekramar till dig från mig

Helena Lundbäck

9 augusti 2012 10:46

Tack Christel! Ombeslut vore detverkligen dags för. Kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...