Vissa dagar är det svårt att hålla tungsinnet borta. Tiden känns oändligt lång och det är svårt att njuta i nuet, när man mår dåligt och väntar och väntar på att få hjälp. När man inte vet när hjälpen kommer och om den kommer att räcka. Och ändå är det bara så det är. Jag måste acceptera läget. Det går inte att vänta sig totalt lugn och en ständig trygghet.

Jag har "tränat på" att mota depressioner förr. Jag har levt i tung sorg, i tomhet, i utanförskap ... men kravlat mig tillbaka till glädje och gemenskap och livslust. Jag vet ju att det vänder, att det går över. Men det blir ändå lite annorlunda när döden flåsar en i nacken.

Vill inte vara överdrivet dramatisk eller göra mig till ett offer, men ändå: vissa dagar är det lite svårare.

 

Dulce

8 augusti 2012 20:43

Jaf förstår dig...Jag är en kvinna som just fylld 49 år. Idag har jag varit hos cystoskopi. Såklart hade jag förendringar i urinblåsan..ska gå genom röntgen med..men inte vet jag när..jag känner mig rädd, förvirrad, och skäms att skriva så när jag inte äns fick besked..men ngt är det på tokigt...idag grät jag..så vissa dagar är det lite svårare...du är en stark kvinna som har gått genom så mycket...mina tankar med dig...

Helena Lundbäck

9 augusti 2012 06:31

Hej Dulce!
Tack för din kommentar och dina tankar. Ja, det där med att vara stark är något som hjälper ibland. Men ibland är man svag och liten och så får det vara.

Det är inte konstigt att man blir förvirrad och att allt vänds upp och ner när det visar sig att något är fel i ens kropp. Och att inte veta, att inte få klara besked gör ofta oron värre. Jag tänker att det är högst mänskligt att reagera på alla möjliga sätt. Och vi behöver ju inte värdera oss själva för att vi reagerar si eller så. Det är som det är. Hoppas att du får tydliga besked snart och att du kan få hjälp med det som krånglar.

 

Dulce

9 augusti 2012 07:55

Hej Helena!

Tack för svaret :-)Blev glad när du hittar stunder av glädje igår...Jag själv kunde inte sova ifred det känns som livet förvandlas i mardröm ibland...man ska inte ge upp,det vet jag men jag måste lära mig mycket av Er starka människor som kämpa enormt. Önskar dig en lycklig och givande dag..jag håller tummarna för dig och allt du har framför i ditt liv..hörs snart igen :-)

Helena Lundbäck

9 augusti 2012 10:48

Förstår dig så väl. Nätterna kan vara jobbiga för mig med. Ha det fint du med idag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...