Det sägs att var tredje person får cancer någon gång i livet. Det blir nästan som ett livsvillkor. Är det inte konstigt? Men cancern drabbar olika och vården ges och lyckas bota olika.

En väninna till mig har just tappat sitt långa hår, när hon går på cellgiftsbehandling. Hon säger att hon grät när håret ramlade ner för ryggen, men att det är en fas hon går igenom och att håret kommer ju tillbaka senare. Och så fokuserar hon på att det ska bli bra, att hon ska bli frisk.

Jag tänker också på alla tappra barn som drabbas. Som trots sin sjukdom låter livslusten spira. Vi människor vill oftast leva, in i det längsta.

Bland mina vänner och släktingar har ändå några dött av cancern men jag vet att många också blir friska. Och det är det vanligaste svaret jag får när jag berättar att jag har cancer: tänk vilken tur att de kommit så långt i forskningen och att så många botas idag.

Ja, det är ett fantastiskt arbete som görs för att kämpa mot, behandla och besegra cancern. Värt all respekt och allt stöd vi kan ge.

Alla drabbas ju på ett eller annat sätt, förr eller senare. Så inte kan vi väl på allvar vilja snåla med cancerbehandlingen? Nog måste vi väl stötta forskning och satsa på lyckosamma behandlingar?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...