tursomentokig

Senaste inläggen

Av Helena Lundbäck - 17 maj 2017 22:00

I natt låg jag lite vaken. Antagligen kortisonet. Och Idag har vi haft besök av två vänner. Jag orkade inte göra så mycket, men Peter handlade. hämtade vid tåget, lagade lunch, bryggde kaffe, diskade, gick en promenad med en av dem och plockade gullvivor, skjutsade sedan dem tillbaka till tåget. Och jag låg på min säng, i stort sett hela dagen. Men sent på eftermiddagen klev jag upp, snörade på mig mina nya skor och tog en kort promenad.

Det hade regnat och värmen började komma tillbaka. Fåglarna sjöng och det luktade som en frisk vårdag. Jag blev glad och lite stärkt. Jag gjorde därefter en sallad till middag och vilade sedan igen framför teven.

Vi fick förresten presenter av gästerna - en lotion till mig och en fin kryddväxt till oss båda. Tack! Det kändes också bra att kunna ge dem några små och stora plantor av det jag sått och drivit upp här hemma. Hoppas att de ska växa bra på annan ort!

Nu är det sent igen, men vi ska snart se ett avsnitt av en tv-serie innan vi ska sova. Jag hoppas på bra nattsömn sedan. Ha det fint!

Av Helena Lundbäck - 15 maj 2017 17:38

Det känns så gott att bli uppringd av någon som man inte pratat med på riktigt länge. Idag var det ett sådant tillfälle. Jag kände att jag lyste upp och fick en "fläkt från förr" blåsande över hela mig - en känsla av tiden som var tidigare, då när jag fortfarande hade mer "hopp om livet" ... Tack Maria för det samtalet!

Jag satt och vilade i bilen på en parkeringsplats utanför en affär, när det ringde. Peter handlade under tiden och kom sedan ut med kaffe och varma bullar till mig. Det var skönt att förutom det fina samtalet jag gladdes åt, få den lika goda energin i form av fika också. Det gäller att fylla på så att man har "nyladdade batterier"! När telefonsamtalet var slut och vi fikat klart i bilen, gick Peter in i affären igen och gjorde fler ärenden, medan jag kunde sittta kvar och ta det lugnt.

Varför åkte vi då till stan till att börja med? Jo, jag hade med mig en remiss till ortopediska skoaffären och fick där prova ut en justering på mina inlägg, samt prova ut nya fotriktiga skor. Härligt! Nu hoppas jag att jag kanske ska kunna gå lite längre promenader. I alla fall inte få så ont i fötterna när jag varit ute och gått.

Ja, förutom all värk i bröstkorgen får jag ju ont i fötterna när jag gått en stund. Men det är inte bara värken som stör mig när jag promenerar. Luften "räcker inte alltid till" när jag går. Jag orkar liksom inte ta i som vanligt. Det känns som om jag inte får tillräckligt med syre ner i lungorna. Jag nämnde det för sjukgymnasten som var på besök hos mig i morse. Hon trodde att det kan bero på att jag andas med för korta och ytliga andetag och att det i sin tur är en följd av att det gör ont när jag tar störrre, djupa andetag. Och hon sa att det finns väldigt många smärtpunkter och nervtrådar som bråkar med en, när man har metastaser och vätska i lungsäcken.

En sköterska och en läkare pratade med mig också på förmiddagen och föreslog att jag ska testa en kortisonkur mot smärtan i bröstkorgen, för att se om det gör nytta. Jag säger ja till det och menar att det är värt att testa allt, som kan tänkas hjälpa, för att minska på smärtan, för smärtan är ett dagligt problem.

Det är tröttande med stadsresor och mycket tröttande med smärta. Och ändå är jag lite glad för att det blivit en på många sätt bra dag. Nu är vi strax hemma och jag ska alldeles snart få besök av sköterskan som ska byta spruta i min smärtpump. Det känns bra att få den hjälpen och kontakten med SAH varje dag. Sedan hoppas jag på en lugn och skön kväll utan smärta.

Ha nu en fin kväll, du som läser här, du med!

Av Helena Lundbäck - 13 maj 2017 23:43

  

Precis som vädret varierar med sommarvärme, vintersnö, höstregn och vårvindar, varierar mitt mående. Ena dagen har jag så mycket smärta, nästa dag tycks jag få en dag med smärtfrihet. Och en dag som börjat bra, kan fortsätta med värk. Jag försöker ta det lagom lugnt för att kunna njuta av de lyckliga stunderna.


Jag får också lära mig att acceptera att det kommer reaktioner när jag tar i mycket, men jag glömmer det ibland. Luften räcker inte till i lungorna när jag går i uppförsbackar eller skakar lakan eller för någon tidigare helt vanlig rörelse. Nu får jag ställa mig och vila rätt vad det är och kippa efter andan. För att få orken tillbaka. Jag får också någon slags kramp i musklerna i bröstkorgen. Vet inte om det är biverkningar på medicinerna eller om någon nerv hamnat i kläm. Hur som helst har jag fortfarande aptit och mår ju långa stunder bra, så det är tacksamt. Jag lever och jag tackar för att jag fortfarande har livet!


En av mina nyfunna vänner, som också drabbats av cancer och haft sjukdomen i många år, dog sorgligt nog igår. Efter en period med mycket värk och trötthet, somnade hon in. Jag tror ändå att det var skönt för henne att få sluta ögonen för gott, i det läget, när hon lidit så mycket och så länge. Men ändå så sorgligt för hennes familj. Vila i frid kära vän och kärlek till familjen!


Här är några bilder tagna i dagens vackra väder. Hoppas att du som läser här på min blogg, kan njuta av vårens fina stunder. (Tryck på bilderna så syns de tydligare!)


                            



Av Helena Lundbäck - 10 maj 2017 12:01

   

Jag är kroniskt sjuk och behöver numera hjälp minst en gång om dagen från sjuksköterskor, som kommer och byter spruta i min smärtpump. Ibland ska även nålen bytas och batteriet förstås. Detta gör mig ju "bunden" på så sätt att jag måste vara hemma en viss tid varje dag för att passa sköterskan som kommer. Men det ger mig också en fantastisk hjälp att minimera smärtan. Och en stor trygghet då jag får hjälp med all sjukvård jag behöver, dygnet runt, vardag och helg. Jag behöver bara ringa så kan jag få hjälp av läkare, sköterskor, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator. Det finns massor av hjälp att få. Så skönt!

Eftersom vi har vår familj spridd geografiskt, känner jag mig ledsen att jag inte kan åka till alla lika lätt längre. Men nu har vi ändå lyckats ordna så att vi kan åka de dryga 25 milen till Sundsvall för att hälsa på mina föräldrar. Och det känns så bra! De kan inte längre åka till oss, så därför vill jag verkligen kunna åka till dem. Det hela ordnar sig nu, genom att SAH (Specialistansluten hemsjukvård) i Tierp har pratat med SSIH (Specialiserad sjukvård i hemmet) i Sundsvall och berättat att jag kommer och vad jag behöver hjälp med. Det går bra om vi kommer på vardagar, eftersom de har en organisation som gör att de bara jobbar vardagar dagtid. (Däremot blir det mycket krångligare om vi ska resa upp på helger.)

Nu har vi därför kunnat sova över två vardagsnätter i Sundsvall och träffat mamma och pappa på dagarna. Det betyder så mycket för oss alla! Jag har fått besök av två fina sköterskor på mornarna. De har gett mig en ny spruta i smärtpumpen och det har fungerat så bra. Jag har också haft med mig en bra madrass och en ställlning som gör att jag kan fälla upp ryggen i sängen och halvsitta när jag sover. På så vis har jag sluppit värk. När vi reser med bilen fäller jag stolen lite och sätter på värmen i ryggsitsen.

Nog kostar det på lite i trötthet att resa, men det är det värt. Nu är vi snart på väg hem och ikväll får vi familjebesök igen. Nyaste barnbarnet kommer med sina föräldrar. (De passar på att träffa oss ofta, innan de flyttar hem till Berlin.)

Under de senaste veckorna har vi haft många besök av våra fina barn och barnbarn och även av min käre svåger och kära svägerska. Det har varit så roligt, men jag känner verkligen att jag måste vila också. För visst blir jag trött!

(På bilderna ses frukostbordet hos mina föräldrar, Valle som sitter på balkongen och spanar och sedan föräldrarna i finkläder eftersom de snart ska åka med färdtjänsten på födelsedagskalas hos sina vänner.)




Av Helena Lundbäck - 3 maj 2017 10:37

Nu har värmen kommit. Det känns som sommar eller i alla fall härlig vår! Peter tar bort gamla grenar och löv, han gräver och rensar. Och vi börjar äntligen så i landen. Jag orkar peta i frön i rader.

Den här ärstiden är underbar, när vi kan äta frukost ute och njuta av sol och fågelsång.

Vi har haft många familjemedlemmar på besök, i omgångar, efter varandra. Lekande barnbarn med sina fina föräldrar, äldsta dottern och nyaste bebisbarnbarnet med sina föräldrar. Med det här vädret har vi också kunnat vara ute en del och det är bra att vi har ett gästrum där de kan sova över om de vill. Det känns också så gott att kunna träffa alla i lugn och ro och umgås utan stress.

Men jag har ont. Det blir värre. Svidande värk och ett tryck över bröstkorgen. Jag pratade med läkaren nyss och vi bestämde att vi ska höja styrkan i smärtpumpen.

Nu vilar jag och tar det alldeles lugnt, så försöker jag hantera smärtan. Att sitta i solen, titta på grannens hästar och lyssna till fågelkvittret blir nästan meditativt.

Hoppas att du som läser har det fint!

Av Helena Lundbäck - 27 april 2017 10:32


  Äntligen, en morgon i sol! Under flera dagar har vädret växlat mellan hagelskurar, regn, blåst och lite solsken. Men idag började dagen med att himlen var blå och jag tog på mig täckjacka och skor och tog med mig kaffekoppen ut efter frukost.

På bilderna sitter jag i en solstol och har Valle vid mina fötter. Han njuter också i solen, men efter en stund reser han sig, går några steg och lägger sig ned i skuggan när det blir för varmt i solen.

Fågelsången är underbar! Jag tror att även fåglarna njuter av vädret.

(Klicka på bilderna så syns de bättre.)

   
Igår eftermiddag var jag hos läkare på ortopedavdelningen på Akademiska sjukhuset. Mina fötter blev ordentligt undersökta och det visade sig att jag blivit mycket plattfot på grund av ålder. En sena är helt uttänjd men hade ännu inte gått av, vilket var bra. Jag ska därmed inte opereras, men jag behöver mer sjukgymnastik och mycket bättre inlägg till skorna. Även specialskor som får mina fötter i rätt läge. Jag var ju hos en ortopedtekniker i somras, men de fick nu bakläxa av doktorn. De får göra om jobbet!

På fredag ska jag prata med sjukgymnasten som ska besöka mig och idag ska jag försöka nå teknikerna och boka en ny tid.

Så var det dags att gå in igen. Jag ska inte sitta för länge i solen, så här i början av våren.



[Bild]

Av Helena Lundbäck - 24 april 2017 23:56

Nu har vi haft många roliga saker på gång. Jag är förvånad och tacksam att jag orkat. Först besökte vi min bonusdotter och hennes sambo och deras nya lilla dotter. Så ljuvligt! Det känns fantastiskt med nytt liv och ny glädje! En underbar liten person att så småningom lära känna!


En ung släkting har sedan varit på besök ett par dagar och vi, inte minst Valle blev så glada att få träffa henne igen! Även min son och hans fina familj hälsade på oss på söndagen och det blir verkligen liv i huset när barnbarnen kommer! Härligt och underbart på alla sätt!


Dessutom kommer SAH-teamet varje dag och det känns tryggt att de sköter om mig. Smärtpump och Tens-apparat hjälper mig att klara smärtan bättre. Detta är jag så tacksam för.


Ute är det busväder och vårvärmen låter vänta på sig. Jag ska försöka sova nu, för jag är verkligen så trött. God natt alla fina!

Av Helena Lundbäck - 22 april 2017 10:49

Idag är det lördag och kallt och blåsigt ute. Valle har redan gått en långpromenad med Peter. Jag ska också få lite luft och gå en sväng med Valle, men det blir kortare, för vi ska sedan åka med bilen till Stockholm och träffa en ny liten familjemedlem för första gången. Så roligt och spännande! (Jag berättar mer sedan.)

Härom dagen gick Valle och jag in i skogen och den var så där vackert blå som jag minns från tidigare år. Blir så lycklig när jag får vara med och se de blå sipporna mot den gröna mossan igen.



Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards