På fredag förmiddag hälsade jag på en stund på jobbet. Det var så längesedan jag varit där och vad jag önskar att jag vore frisk och fick komma dit och jobba alldeles som vanligt, med mina underbara arbetskamrater. Jag möttes av leende kollegor som kramade mig och jag kunde inte på något sätt hindra att tårarna rann på min kind. Det känns så äkta och fint med deras värme och vänskap och samtidigt sorgligare än sorgligt att den delen av mitt liv är slut nu. Hur gick det här till?

Under en lång tid har jag skrivit en hel bok om mitt liv och är fullt på det klara med hur mycket saknad och sorg som väller fram när man blir sjuk. Men det bästa med att skriva har för mig också varit att se hur mycket glädje och äventyr jag har haft i livet. Jo jag har verkligen levt ett rikt och roligt liv! Visst har jag mött sorger och bekymmer också, men framförallt har jag levt i kärlek. Vilken tur jag haft!

Nu ska jag korrekturläsa manuset en gång till och sedan skicka det till några förlag för att se om det går att ge ut. Och kanske även fundera på om jag ska ge ut boken på eget förlag? Det finns olika möjligheter nuförtiden.

 

Cija

12 december 2015 22:02

Har också funderat på en bok. Det är så mycket man inte fick veta av sjukvården som jag skulle vilja förmedla ut till andra som hamnar i den där nedrans resan.
Du får berätta hur det går med boken osv.
Kram

http://cija.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

12 december 2015 22:08

Ja skriv en bok. Det är skönt att berätta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...