Så där! Idag fick jag skjuts till sjukhuset en mil bort, och där har jag lämnat ifrån mig den tömda cytopumpen som suttit kopplad till mig via min venport under de senaste dygnen. Jag är alldeles fullproppad med Irinotecan, Avastin och 5FU. Min 14:e kur med denna kombination. Det har fungerat tidigare - inte till att ta bort cancern, men till att mota framfarten. Jag hoppas att det ska fungera även denna gång. Vi har planerat in kur 15 också före jul och sedan står två tillfällen till och väntar efter jul. Jag tror att det blir röntgen därefter för att kolla upp om det hjälper. Och så får vi se hur länge kroppen orkar ta emot alla dessa starka mediciner.

Det ger mig jobbiga magproblem. Men jag är fullproppad med andra mediciner också, inte minst kortison som gör att jag inte sover som jag ska utan blir speedad och aktiv trots tröttheten. Smärtan är just nu under kontroll i alla fall och det får jag vara nöjd med. 

Jag längtar efter julen och i år försöker jag njuta av julförberedelserna, där jag går hemma i min ensamhet. Jag började med att binda en krans av material från skog och trädgård. Peter har hjälpt till att hänga upp stjärnor och sätta ut ljusstakar och jag har handlat hyacinter, julstjärnor och andra blommor. Idag satte jag i nejlikor i apelsiner och la på ett fat med stjärnanis och kanelstänger. Det doftar och ser vackert ut. Om jag orkar ska jag baka mer - mjuka pepparkakor, småkakor och kanske saffransbullar. Julkorten är beställda och jag ska sätta mig och skriva om andan faller på. Vi får se. En dag i sänder. Det får bli som det blir. Jag försöker som vanligt att hitta ljuspunkter varje dag och jag är glad de dagar jag slipper att må illa ...

Mellan de jobbiga stunderna finns också plats för njutningar och glädje. I söndags såg vi "En underbar jävla jul" på bio. Mycket bra tycker jag. Filmen var riktigt mitt i prick för vår tids alla fördomar och missförstånd, rolig, tempofylld och välspelad. Min namne Helena (Bergström) som regisserat har verkligen lyckats!