Biverkningarna klingar av allt mer och det är skönt. Nu har näsblodet sluta droppa och min trasiga underläpp har läkt. Fotsulorna sticker och svider visserligen men magen har slutat med att ständigt tömma sig och illamåendet har nästan krupit tillbaka in i mörkret.

Jag äter mer igen. Det smakar egentligen inte, men verkar snarare vara ett nervöst beteende. Jag är konstigt otålig och min sömn är alldeles väldigt störd och upp och nervänd. Kortisonkurerna har satt sina spår. Nu ska jag försöka somna om igen. Imorgon bitti ska jag lämna blodprover och urinprov inför nästa behandling som är planerad efter helgen.