Direktlänk till inlägg 17 maj 2014

Försommarhelg

Av Helena Lundbäck - 17 maj 2014 22:44

Orken är kraftigt nedsatt. Det märks när jag går på mina promenader. Ansiktet hettar och är rött, läpparna blånar, jag tappar mer hår och blöder näsblod ibland. Magen känns bullrig och orolig. Men jag har i alla fall sluppit att kräkas.

Och det är skönt att leva när det är vackert ute och jag får träffa mina kära och vila när jag behöver.

Idag har vi planterat blommor i trädgården, ätit alla måltider utomhus och så har jag fått hjälp så jag kan börja läsa böcker i hörlurarna via mobilen. Så skönt att slippa kånka på tunga böcker. Jag orkar varken bära på dem eller koncentrera mig att läsa med ögonen. Det känns som om jag inte kan fokusera riktigt med blicken och då blir det bra att lyssna istället. Praktiskt att kunna lyssna i sängen och på tåget och på promenaderna. Jag tror att det kommer att ge stort mervärde för mig.

Kvällen har jag tillbringat raklång under en filt i soffan. Nu ska jag försöka sova och hoppas på att natten blir bra. Imorgon ska det nog bli fint väder igen!

Om biverkningar, cellgifter och behandling · Reflektion

Dela

Ingela

18 maj 2014 14:23

Kämpar också med tröttheten idag😖promenaden var tuuung!!! Känns som man festat länge! Hoppas på att fulingarna i vår kropp festar ordentligt på giftet som trycks i oss och att de mår riktigt, riktigt dåligt !!!!
Jag tycker lite Nozoil hjälper lite i näsan mot de sköra slemhinnorna
Kram

Helena Lundbäck

18 maj 2014 17:00

Kram!

Maggan

18 maj 2014 19:16

Jag känner igen så mycket du skriver om vad som händer under cellgiftstiden. Jag fick min "kur" var tredje torsdag 6 gånger och jag försökte verkligen se det som en kur där soldaterna stod redo att förgöra fienden som invaderat min kropp. På fredagen kom de röda kortisonkinderna och som blossade. Tröttheten också men jag försökte trotsa den och promenerade varje dag i ur och skur 4-5 km. Och efter några dagar kände jag matlusten komma, minns en gång där i skogen att jag blev så sugen på makaroner och isterband så det lagade jag på kvällen. Kändes som min kropp behövde saltet då. Jag mådde också illa men kräktes bara en gång som tur var...Och jag skaffade en peruk innan jag började med cellgifterna. Jag visste att jag skulle tappa håret. Jag skrev ett avskedsbrev till mitt hår och sedan sörjde jag inte det mer. Visste att det skulle komma tillbaka. Jag tillhör inte den tuffa skaran som visar mig utan hår så jag älskade min peruk från första stund. Jag hade tur som fick en fin som passade mig (duktig frisör som såg) Hemma hade jag buffar, tunna mössor och scarfs. Oj det blev långt men jag ville dela med mig. Så bra att du kan jobba och inte mår så illa. Du kämpar på så bra...Kram från Maggan

Helena Lundbäck

18 maj 2014 22:31

Tack Maggan för allt du delar med dig av! Ja det är till hjälp att ha sina strategier för att klara av allt. Jag tänker att jag gläds så länge jag kan göra så mycket som jag gör och det är min lycka och min kraft att ta till. Allt jag kan njuta av noterar jag och tackar för. Att det sedan finns en massa begränsningar, det får man bara acceptera. Ha det fint! Kram

Anneli

18 maj 2014 19:23

Ljudböcker i mobilen är en bra uppfinning, precis som våren och alla andra årstider. Det är bara å njuta efter bästa förstånd och förmåga.

Helena Lundbäck

18 maj 2014 22:33

Ja visst! Njutning, glädje och positiva tankar räcker en bra bit! Och jag lyssnar för fullt på en bok nu och det fungerar så bra!

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...