Hemma igen. Ligger på soffan, under pläden och läser lite. För säkerhets skull står ett galler som skydd intill mig, ifall Valle skulle få för sig att hoppa upp till mig och mysa lite. Jag har ingen lust att få 40 kilo hund och hårda  hundklor mot mitt ärr på magen. Lite skör känner jag mig allt, med alla agraffer på rad från bröstben till blygdben. Jag är perforerad och hophållen med klamrar! Ser ut som en räls.

Förkylningsbacillerna lurar också omkring i huset. Min man tvättar sig med handsprit ideligen och får hålla sig på behörigt avstånd han med. Men det är ljuvligt att vara hemma och se något annat än sjukhuslokalerna.

Min ömtåliga mage är sannerligen inte vacker nu och var det heller inte före operationen, men det som är gjort i min mage är vackert: Borttagandet av två och ett halvt kilo cancertumörer! Och på ett så skickligt och tursamt sätt att det gick att rädda ändtarmen, med påföljd att jag slapp stomi även denna gång! Fantastiskt!

(Bara den som vågar klickar på denna bild för att se den tydligare!)

Så här såg min mage ut före operationen. (Knölig och tjock av tumörerna och med det gamla ärret, samt fyra blå prickar som möjliga riktmärken för var stomin skulle kunna placeras, om det visade sig bli aktuellt.

(Varning! Klicka inte på den här bilden om du är känslig. Då får du ärret med agrafferna i närbild.)

Här är magen idag. Fortfarande lite svullen och öm, invändigt och utvändigt. Huden ser blek och sliten ut, med små sår kring ställena där dränen suttit. Jag fick också vätskande blåsor på sina ställen, men allt är torrt nu. Ärret är som synes mycket större denna gång, men stomi slapp jag! Som ett under. Jag har tur som en tokig!  

 

teresa

22 september 2012 18:50

Underbart Helena! Verkligen underbart att du slipper stomi!! Och ärren kommer att bli mindre tydliga med tiden, och du har många år kvar att leva!! I vilket fall som helst är de ett bevis för vad du har varit med om, och vad medicinen d.v.s kolossalt duktiga kirurger kan göra och i och med det rädda LIV!!! Så härligt att du kan mysa i soffan med en bok! Och att Peter finns där, även om han inte kan komma så nära - bättre dagar kommer :-) ! KRAM KRAM KRAM PS Åkte bil från Tensta till stan tidigare idag och undrade om du hade hunnit hem från sjukhuset (kl var ca 13:30) - och hur det skulle kännas för dig at komma hem. Skönt förstås, men man vet aldrig... nu vet jag att du har det bra där hemma! Härligt att du skriver och berättar! Flera kramar till er

Helena Lundbäck

22 september 2012 19:53

Tack! Ja, jag har det så BRA! Men är sååå himla trött! Kram!!!

 

Maria

22 september 2012 21:35

Det är vackert, Helena!

Helena Lundbäck

23 september 2012 10:45

:-)

 

Lasse P

23 september 2012 00:59

Tunga grejer du har fått gå igenom (och klarat med ren vikingavilja). Det är beundransvärt. Det är väl så ibland - att det som inte knäcker en stärker en. I alla fall tycks det vara fallet med dig. Nu hoppas jag du kan lägga ner krigandet ett tag och får njuta av att slappna av och vila ut.

Helena Lundbäck

23 september 2012 11:01

Tack Lasse! Ja, nu kommer alla möjliga känslor över mig, när jag släpper krigandet. Det känns förfärligt att tänka på hur nära döden jag varit och hur osäker framtiden är. Men de känslorna måste få komma nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...