Livet är en prövning och ändå det mest fantastiska äventyr vi har. Jag tar min andra kopp kaffe och undrar hur just denna måndag ska komma att utveckla sig.

Denna sommar har varit helt olik alla mina tidigare somrar. Morgonens första stund har jag varje dag ägnat åt att titta på nätet om tidningar, radio eller tv har tagit upp nyheter och uttalanden i debatten om det låsta läget i avtalsfrågan mellan Uppsala läns landsting/Akademiska sjukhuset och UCC. (Se mina inlägg här på bloggen under kategorierna Om Uppsala Cancer Clinic och Media.) Eller så har det handlat om mig - Helena Lundbäck, bukhinnecancerpatienten som vi tidigare berättat om ...  Jag har blivit något av en lokal "kändis" på grund av min sjukdom och osäkerheten kring var och om jag ska få vård. Det är en märklig känsla att hamna "i rampljuset" på grund av detta. Och ändå känns det fortfarande viktigt för mig att kämpa för att bukhinnecancerpatienter ska få den viktiga vård som finns och inte lämnas åt sitt öde.

Men idag är det lugnt på mediafronten i frågan. Inte ens en insändare hittar jag ... 

Mitt fokus flyttas. Nu närmar sig dagen då min mage ska öppnas på operationsbordet. Och jag hoppas, hoppas, hoppas att cancern inte spritt sig för mycket i tunntarmen, så att det ska gå bra att operera mig. För att kunna opereras med Sugarbakermetoden, vill det till att man inte har metastaser i lungor och lever och att sammanlagt två och en halv meter av tunntarmen fortfarande är frisk.

Att lungor och lever ser bra ut på röntgen, vet jag redan, men hur sjukdomen betett sig med tunntarmen vet ingen ännu. Det syns först när man öppnat mig. Och jag är oändligt tacksam att jag nu får den operation och efterföljande behandling, som kan ge mig mer av livet, kanske till och med bota mig!

Att leva är ett osäkert projekt, heter det ju. Och nog stämmer det. Hur många mornar får vi? Hur många fler koppar kaffe? 

Nej, nu får jag hitta på något att göra och skingra tankarna. Ha en fin dag alla!

 

Carina

10 september 2012 12:07

Hej Helena!
Så skönt för dig att du har fått möjlighet att göra operationen på hemmaplan. Vi tänker på dig!. Och även på Peter. Många kramar från Carina och Torbjörn i Tingsryd.

Helena Lundbäck

10 september 2012 14:39

Ja det är verkligen skönt! Tack snälla ni för era tankar. Peter hälsar också. Kramar tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...