Jag tror att goda krafter samverkar nu. Jag vill tro att jag får en operation. Jag tror att jag ska få en chans att bli frisk. Nu måste jag fokusera på att sköta om mig, samla kraft, äta upp mig, bygga upp konditionen så att jag orkar med den krävande operationen och behandlingen. Min värld är ganska liten för tillfället och allt tycks kretsa kring mig själv.

Och ena stunden är jag glad och tacksam för att jag orkar "kämpa" och för allt stöd jag får. Men andra stunden är jag rädd för att ingenting hjälper, rädd att sjukdomen tar över, hur mycket jag, läkare och alla andra än vill försöka rädda mig kvar att leva en stund till. Och med den ovissheten måste jag leva, jag som alla andra. Vi måste alla leva i ovisshet - livet är en resa mot döden och ingen vet när den kommer.

Det märkliga är att vi någonstans ändå tror och nästan räknar med att vi ska bli gamla innan vi dör. Fastän vi vet att människor dör i alla åldrar. Jag kan nästan känna ett slags skam över att jag har så mycket livslust och inte alls är beredd att "möta mitt öde". Skammen är väl ingen känsla som gagnar välmående, men om jag lyckas omvandla skammen till tacksamhet och ödmjukhet och glädje över att jag faktiskt lever, så har den kanske sin funktion. För min skam bottnar ju i en insikt om att vi människor har så olika villkor och att jag faktiskt haft och har ett så bra liv jämfört med många andra människor. En insikt som förutom kärlek till andra människor också skapar ett slags skuldkänsla för att vi inte lyckas skapa en bättre och mer jämlik värld. Det finns alltid mer vi kan göra för varandra! Alla kan inte välja allting från ett dukat bord och vi ska inte tro att det är så enkelt som att den som lever i fattigdom, sjukdom eller olycka har sig själv att skylla.  

Hur stor ambition du än har, hur mycket pengar och kontakter du än har, så kan du inte vaccinera dig mot olycka. Den totala lyckan går inte att köpa. Att leva är ett osäkert projekt. Men vi kan försöka leva med varandra den tid vi har.

Jag försöker tro på att allt är bra under min stund på jorden.