Jag har som tur är en fin familj och härliga vänner som stöttar mig mitt i min kamp mot cancern och kamp för att få hjälp mot cancern. Det underlättar med kära som ställer upp och muntrar upp.

Det fantastiska är att att många som jag inte tidigare känt också tar kontakt med mig och vill stötta. Det är underbart. Jag känner verkligen att jag behöver det nu.

Sedan finns det en till som ger mig tröst och uppmuntran. Min fyraårige snälle blandrashund Valle.

Här är jag 2008 när jag tittade på valpar och hittade finaste Valle.

(Klicka på de små bilderna, så visas de större.)

    Mellan 2008 och 2010 bloggade han och jag tillsammans på http://vallevagabond.bloggagratis.se/

Den som är hundintresserad får ju gärna läsa där också om vad som hände oss under den tiden.  

Fortfarande ramlar det in kommentarer till UNT:s artiklar och till min debattartikel i UNT. Du hittar dem på nätet genom att leta bland mina inlägg här på bloggen i kategorin "media". Klicka på länkarna i inläggen så kommer artiklar med kommentarer fram.

Skriv gärna kommentarer du också! Här på bloggen, på UNT eller om du känner någon beslutsfattare på Akademiska sjukhuset eller bland politikerna i landstinget - skriv eller ring till dem! Jag och mina medpatienter som inte fått livräddande operation behöver all hjälp vi kan få.

Här är några nya kommentarer hämtade från UNT:

Kommentarer till artikeln

Tack för allt stöd!

Radio Uppland P4 rapporterar om hur de bojkottar kompetent personal som vill jobba extra på Akademiska sjukhuset, med hänvisning till att de gått över till konkurrerande verksamhet (UCC). Läs och lyssna här!

UNT har en uppföljningsartikel idag om frågan kring vart sjukhuset ska remittera mig för operation.

Fortfarande massor av frågetecken.

Läs artikeln här.

Förra året när jag fick cancerbesked, när man hittat en tumör i min tjocktarm (som opererades bort i oktober 2011), då tänkte jag att nu ska jag ta en dag i taget och inte tänka framåt. Jag ville leva som vanligt och njuta av det nya trivsamma jobbet, min fina familj, de kära vännerna och allt gott i livet. Den fungerade så bra den strategin. Jag har varit glad varje morgon jag vaknat ...

Och sedan. När cancerbesked nummer två kom (denna vår), då ville jag först bara ge upp. Jag tänkte att nu dör jag. Nu är min tid utmätt. Nu får jag inte vara med längre. Men då träffade jag specialisten Haile Mahteme. Som berättade om den otroligt svåra operationen han skulle kunna göra och att det finns en chans att bli botad från cancern. En liten chans, men ändå! Då vände det. Jag började tro på att jag kanske får vara med i livet lite till. Jag började känna hopp. Och när jag satte igång att kämpa för att få denna operation, kom kraften. Och så med allt stöd från alla nära och kära och vänner och bekanta håller jag hoppet uppe.

Tack för att ni hjälper mig att kämpa vidare!

Idag finns en bra artikel med mycket  research i UNT, Upsala Nya Tidning. Läs gärna här! Passa också på att se UNT:s webbteveinslag som ni når via samma länk. Finns på UNT24.se Två bra inslag om historien, ett med intervjuer med Haile Mahteme, Annika Brehmer och mig. Det andra om ett fantastiskt läkarpar, Ludmila och Johan som vill starta en insamling för mig! Titta!

Nyhet i eftermiddagssändning (Klicka så kan du läsa och lyssna!)

Jag hoppas som sagt att allt ordnar sig, men ännu vet jag inte var, när och om operationen blir av. (Imorgon kommer nyhetsartikel i UNT och inlägg på UNT24.)

Här är hälso- och sjukvårdsdirektör Annika Brehmers svar på min debattartikel. Det publicerades i UNT idag.

"Våra cancerpatienter förtjänar bästa möjliga vård", inleder hon sitt svar. Det tackar vi för! Det borde vara en rimlig utgångspunkt för alla vårdgivare. (Tyvärr vet jag att cancerpatienter inte alltid fått och får det. Patienter har fått stå i kö för operation för länge, så länge att det inte längre gått att operera dem. Några har till och med dött i en alltför lång väntan på operation. På grund av otillräckliga resurser.)

UCC säger sig kunna möta behovet snabbare än när verksamheten var förlagd på Akademiska. De vill se till att köerna inte blir så långa, så att de kan operera tidigare och på så sätt förhoppningsvis rädda fler. Det låter utmärkt, tycker jag.

Annika Brehmer skriver om UCC som en ännu inte existerande verksamhet - en "planerad verksamhet".  Man får nästan känslan av att det rör sig om ett tankefoster, trots att kliniken officiellt öppnar direkt efter semestern, den första augusti.

"Tyvärr är det inte så enkelt att vi kan teckna ett vårdavtal med den planerade verksamheten. En noggrann utredning krävs. Det är ytterst en patientsäkerhetsfråga."

Patientsäkerhet och vilja att teckna avtal

Jag och förmodligen alla andra patienter är glada för att man kontrollerar och beaktar patientsäkerhet. Men i det här fallet undrar jag två saker:

• Är det troligt att landets och Nordens mest erfarne och främste specialist skulle starta en klinik som inte var säker?
• Vidare undrar jag om landstinget verkligen gör allt de kan för att påskynda hanteringen med att undersöka och säkerställa att patientsäkerheten finns så att de kan teckna avtal?

Om Uppsala läns landsting och Akademiska sjukhuset ville samarbeta med UCC, för att ge den bästa vården (så nära det egna sjukhuset som möjligt), borde väl frågan ha allra högsta prioritet så att avtalet kan skrivas fortast möjligt. Och om man ville samarbeta borde väl Akademiska sjukhuset kunna bistå med sina specialistkompetenser när så behövdes. 

I ett samarbete skulle alla vinna på situationen. Patienterna fick minskat lidande med vård snabbare, behandlingarna behövde inte dra ut på tiden, man undvek krångliga administrativa rutiner med översättning av journaler, tecknande av avtal, långväga resor till andra länder  osv. UCC och UAS i samarbete vore väl den bästa och billigaste lösningen?

Eller tänker jag helt fel?