Tidigt åt jag frukost med Peter. Jag hade klivit upp och klätt mig. Sedan gav han mig en kram och åkte. Och jag försökte lägga några bitar i evighetspusslet, men värmen från elden gjorde mig sömnig. Därför la jag mig under den tjocka filten i soffan. Inte förrän Valle tittade på mig, intensivt, vaknade jag. Då var det redan långt efter lunchtid och jag reste mig motvilligt, för hans skull, satte på skinnmössan och vantarna, täckjacka och kängor, sedan gick vi ut.

Valle följde spåret av en annan hund, lycklig och ivrig, och jag tog av mig vantarna och stannade, lutade ryggen mot ett träd, vände ansiktet mot solen och blundade en stund, innan vi gick vidare. Den värmde. Strålarna från februarisolen är förvånande varma och de allra mest efterlängtade. Till och med hästarna i hagen tycks njuta där de står stilla och låter solen mjuka upp varenda liten fläck i sin vintertjocka päls.

Promenaden blev en timmes utomhusnjutning och Valle låg sedan kvar på bron medan jag åt min lunch. Efter några minuter krafsade han på dörren när han fått nog, det är kallare i skuggan. Och snart låg vi i varsin hög och somnade på nytt, han i sin korg och jag i soffan, trots att jag tänkt sitta och skriva denna eftermiddag. Nästa gång blev jag väckt av telefonen. Då var det redan mörkt och jag undrade varför Peter inte kommit hem ännu. Han kom senare och vi åt och såg på tv en stund. Det var den dagen.

Igår däremot höll jag mig vaken nästan hela dagen. Jag somnade en stund vid frukostbordet och senare en stund i badrummet, men mest var jag vaken och höll i gång tills tröttheten övermannade mig.

Idag är det fredag. Klockan 12 vaknade jag åter i soffan efter att ha sovit hela förmiddagen.

På eftermiddagen har jag kämpat med att hålla mig vaken. Jag har bakat! Det luktar så gott och får mig på bra humör.

Men det är ett märkligt liv jag lever, med all sömn, kanske likt en hunds, men i så fall en mycket gammal hund som mist den unga hundens många stunder av explosiva energikickar. Jag har uppenbarligen tappat farten, en fart som jag alltid haft, även för att peppa mig själv i svåra stunder. Nu glimtar den bara till i vissa stunder. Oftast visar den sig inte alls.

Det blir helg och vi får besök av mina två fina bonusbarn. När vi blir fler här hemma är det lite lättare att känna glädje och kanske att få energin att växa.

Trevlig helg!

 

Britt-Marie

19 februari 2017 12:00

Hej Helena ! Tänker så på dig och din kamp och lider med dig och min syster som också kämpar hårt. Må så bra du kan kramar Britt-Marie 💓

Helena Lundbäck

19 februari 2017 12:33

Tack Britt-Marie! Hoppas att din syster får må bättre!

 

Ann-Mari

19 februari 2017 19:02

Styrke kramar till dig

Helena Lundbäck

19 februari 2017 22:50

Tack snälla fina!

 

Annika

22 februari 2017 09:49

Så funkar kroppen när den är "utbränd". Det sliter i kropp och själ när man går igenom det du gör. Vi får hoppas att sömnen är läkande och att du får nya krafter.
Varm kram!

Helena Lundbäck

22 februari 2017 14:24

Kram tillbaka!

 

Maggan

22 februari 2017 13:25

Vill bara skicka en Kram och säga att jag tänker på dig. Du skriver så fint och beskrivande så vi vet hur du känner det. Det är bra att skriva både om det som gör ont och det som händer när solen tittar fram
Kram från Maggan

Helena Lundbäck

22 februari 2017 14:23

Tack! Och kram tillbaka!

 

Nelson

5 mars 2017 20:59

Hej! Läser med stort intresse din blogg. Du är så stark och skriver så intressant! Jag undrar, hur står det till med dina fötter? Har inte sett dig skriva om dem så jag hoppas de mår bättre?
Stor kram!

Helena Lundbäck

6 mars 2017 14:21

Tack för dina snälla ord och den vänliga kommentaenr! Mina fötter har mestadels varit bra på sistone, även om jag har kvar min knöl på höger fot och en lätt svullen hälsena på vänster. Jag tar kortare promenader nu för tiden och masserar och pysslar om mina fossingar så att de ska klara av att bära mig framåt. Tack för omtanken!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...