tursomentokig

Direktlänk till inlägg 17 februari 2017

Mina dagar

Av Helena Lundbäck - Fredag 17 feb 16:57

Tidigt åt jag frukost med Peter. Jag hade klivit upp och klätt mig. Sedan gav han mig en kram och åkte. Och jag försökte lägga några bitar i evighetspusslet, men värmen från elden gjorde mig sömnig. Därför la jag mig under den tjocka filten i soffan. Inte förrän Valle tittade på mig, intensivt, vaknade jag. Då var det redan långt efter lunchtid och jag reste mig motvilligt, för hans skull, satte på skinnmössan och vantarna, täckjacka och kängor, sedan gick vi ut.

Valle följde spåret av en annan hund, lycklig och ivrig, och jag tog av mig vantarna och stannade, lutade ryggen mot ett träd, vände ansiktet mot solen och blundade en stund, innan vi gick vidare. Den värmde. Strålarna från februarisolen är förvånande varma och de allra mest efterlängtade. Till och med hästarna i hagen tycks njuta där de står stilla och låter solen mjuka upp varenda liten fläck i sin vintertjocka päls.

Promenaden blev en timmes utomhusnjutning och Valle låg sedan kvar på bron medan jag åt min lunch. Efter några minuter krafsade han på dörren när han fått nog, det är kallare i skuggan. Och snart låg vi i varsin hög och somnade på nytt, han i sin korg och jag i soffan, trots att jag tänkt sitta och skriva denna eftermiddag. Nästa gång blev jag väckt av telefonen. Då var det redan mörkt och jag undrade varför Peter inte kommit hem ännu. Han kom senare och vi åt och såg på tv en stund. Det var den dagen.

Igår däremot höll jag mig vaken nästan hela dagen. Jag somnade en stund vid frukostbordet och senare en stund i badrummet, men mest var jag vaken och höll i gång tills tröttheten övermannade mig.

Idag är det fredag. Klockan 12 vaknade jag åter i soffan efter att ha sovit hela förmiddagen.

På eftermiddagen har jag kämpat med att hålla mig vaken. Jag har bakat! Det luktar så gott och får mig på bra humör.

Men det är ett märkligt liv jag lever, med all sömn, kanske likt en hunds, men i så fall en mycket gammal hund som mist den unga hundens många stunder av explosiva energikickar. Jag har uppenbarligen tappat farten, en fart som jag alltid haft, även för att peppa mig själv i svåra stunder. Nu glimtar den bara till i vissa stunder. Oftast visar den sig inte alls.

Det blir helg och vi får besök av mina två fina bonusbarn. När vi blir fler här hemma är det lite lättare att känna glädje och kanske att få energin att växa.

Trevlig helg!


 
 
Ingen bild

Britt-Marie

Söndag 19 feb 12:00

Hej Helena ! Tänker så på dig och din kamp och lider med dig och min syster som också kämpar hårt. Må så bra du kan kramar Britt-Marie 💓

Helena Lundbäck

Söndag 19 feb 12:33

Tack Britt-Marie! Hoppas att din syster får må bättre!

 
Ingen bild

Ann-Mari

Söndag 19 feb 19:02

Styrke kramar till dig

Helena Lundbäck

Söndag 19 feb 22:50

Tack snälla fina!

 
Ingen bild

Annika

Onsdag 22 feb 09:49

Så funkar kroppen när den är "utbränd". Det sliter i kropp och själ när man går igenom det du gör. Vi får hoppas att sömnen är läkande och att du får nya krafter.
Varm kram!

Helena Lundbäck

Onsdag 22 feb 14:24

Kram tillbaka!

 
Ingen bild

Maggan

Onsdag 22 feb 13:25

Vill bara skicka en Kram och säga att jag tänker på dig. Du skriver så fint och beskrivande så vi vet hur du känner det. Det är bra att skriva både om det som gör ont och det som händer när solen tittar fram
Kram från Maggan

Helena Lundbäck

Onsdag 22 feb 14:23

Tack! Och kram tillbaka!

 
Ingen bild

Nelson

Söndag 5 mars 20:59

Hej! Läser med stort intresse din blogg. Du är så stark och skriver så intressant! Jag undrar, hur står det till med dina fötter? Har inte sett dig skriva om dem så jag hoppas de mår bättre?
Stor kram!

Helena Lundbäck

Måndag 6 mars 14:21

Tack för dina snälla ord och den vänliga kommentaenr! Mina fötter har mestadels varit bra på sistone, även om jag har kvar min knöl på höger fot och en lätt svullen hälsena på vänster. Jag tar kortare promenader nu för tiden och masserar och pysslar om mina fossingar så att de ska klara av att bära mig framåt. Tack för omtanken!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - Måndag 19 juni 16:22


Problemet med att hela tiden dela med mig om hur jag mår, är att jag ju så gärna vill ge en positiv bild till vänner, familj, bloggläsare, sjukvårdare - berätta att allt blivit bättre, att det vänt, men alltsomoftast dyker det upp bakslag på de bra d...

Av Helena Lundbäck - Onsdag 14 juni 20:52

Min fina läkare på SAH - Specialistansluten hemsjukvård - har remitterat mig till Smärtcentrum på Akademiska sjukhuset. Jag hade tur och fick en tid väldigt snabbt. Idag var jag där tillsammans med min läkare. Vi träffade en specialist som gick igeno...

Av Helena Lundbäck - Söndag 11 juni 13:17


Själv har jag många gånger trott att livet ska ta slut när jag blev 54, sedan 55, kanske vid 56, eller 57, säkert vid 58, eller vid 59 år. Och nu närmar jag mig hela 60 år i februari nästa år. Jag kanske får tänka att allt över 60 blir bonus. Med en ...

Av Helena Lundbäck - Torsdag 8 juni 17:27

Jag är trött, jag sover mest hela tiden så det är därför jag inte orkat skriva här på bloggen. Vi har haft besök av olika familjemedlemmar och vänner och mellan sovstunderna pratar jag med dem tills jag somnar igen.Det doftar liljekonvaljer och syren...

Av Helena Lundbäck - Onsdag 31 maj 10:46


Valles "regnkappa" hänger på tork. Solen värmer genom tunna vita moln, det blåser en svag vind som för med sig en ren doft av sommar och kanske hav. Som ett minne från barndomen. Fåglarna har konsert för mig och jag sitter i min vilstol med en kopp k...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se