Direktlänk till inlägg 14 februari 2017

Som någons farmor

Av Helena Lundbäck - 14 februari 2017 06:11

Någon som jag känner (jag minns nu inte vem), har berättat att dennes farmor alltid gick omkring och sa "Det kommer jag aldrig att överleva, då är jag borta för längesen" ..... Men det blev inte som hon trott. Hon levde länge och blev jättegammal. Så synd att hon hela livet var rädd och att hon levde i tron att hon inte skulle få vara med.

Jag börjar bli som hon, i alla fall i tanken. Jag tror nämligen inte att jag någonsin blir gammal. Jag tror att det snart är dags för mig att dö. Men jag hoppas att jag inte med hörbara ord sprider mina tankar till vänner, barn och barnbarn. Jag vill ju inte dela ut sorg nu, när vi kan vara här i glädje tillsammans all den tid som blir. Jag vill leva i kärlek och glädje även om jag sörjer i tanken.

Ibland tänker jag, att jag med mina sorgliga tankar skrämmer bort många vänner. De hör nämligen inte av sig så ofta längre.

I förra veckan var vi i alla fall på bio med middag efteråt hos en av vännerna. Det var skönt! Jag behöver komma från min vardagliga värld hemma och mycket riktigt, jag glömde min sjukdom för några timmar och njöt för fullt, med glädje och tårar, av att finnas vid fyren mellan haven, tillsammans med Michael Fassbender och den lysande stjärnan Alicia Vikander. Tack för det!

Reflektion

Dela

Linda Walkin

16 februari 2017 11:10

Hej Helena. Här kommer en solig vinterhälsning från oss i Kalmar. Jag läser mycket på din sida sedan är man tyvärr lite dålig på att skicka en hälsning... Jag tyckte det var lite kul att du skrev just om pelargonier nyligen, min mamma älskade pelargonier och hade väldig många hon höll liv i från år till år, när mamma gick bort så tog jag hand om dessa vackra blommor och har försökt att hålla liv i dem jag också de har minskat i antal genom åren nu har jag en kvar som jag hoppas kommer blomma till sommaren. Det häftiga är att oavsett när jag planterat om dem så har första blomman blommat till mammas födelsedag 10/7 och det är så fantastiskt att se detta, mamma måste vara med på ett hörn och pyssla om dem. Till sommaren är det 15 år sedan hon gick bort (helt otroligt vad tiden går) så jag hoppas att den blomman blommar i sommar igen:)
Jag måste ändå få säga trots allt ditt elände med cancer om vi bortser ifrån det en stund, så verkar du leva mer och glädjas mer åt livet än många gör som bara stressar på i sin vardag.
Så många styrkekramar till dig och din familj! Kram ifrån Linda m fam

Helena Lundbäck

16 februari 2017 12:50

Du är så gullig Linda och jag är glad att du läser här. Jag tror också att din mamma finna med dig! Häftigt att blommorna blommar på hennes födelsedag. Det kan vara svårt att få pelargonerna att blomma om år efter år, om man inte har utrymme att ställa dem svalt över vintern. Härligt att du lyckats spara en blomma så länge! Stora kramar till dig och er och tack för din fina hälsning. / Helena

Carolina

3 maj 2017 04:56

Helena,
Är inne då och då och läser ikapp på din fina blogg som jag tror jag fann på cancertjejernas hemsida eller via nån av mina letningar på webben efter mitt återfall.
Har tänkt en del på det där med vännerna. Denna "omgång" känns det som ingen låter bli att höra av sig. Men försöker komma ihåg hur det var när man jobbade fullt och det kändes som om man knappt hann hem på kvällarna.
Senaste åren har jag knappt hunnit bjuda olk på en bit mat, inte ens i all enkelhet. Knapppt ens ses hela familjen.
Åven om man tycker familj och vänner är viktigast i sitt liv får de stryka på foten. Helt galet egentligen.
Så jag väljer att glädjas över de som hör av sig och gissar att det går i vågor särskilt när folk "van" sig lite vid att man är sjuk. När det är nytt kan ju nästan trycket kännas pressande. Man har ju inte hunnit landa själv men vill ju. Ge folk enriktig och lugn bild av läget trots ens inre villervalla. Å då lugnar sig folk. Skriver blogg som du och märker att den gör andra lugnare och mer delaktiga men jag missar ju deras livsrapporter...
Hur som blir det lite tystare ibland, omtankarna finns där på fjärren men märks inte! Som för mig, är inne och läser men kommenterar inte trots att du berör!
Kram Carolina

http://Alltidfortidigtgeupp.bloggo.nu

Helena Lundbäck

3 maj 2017 07:59

Jo jag tror också att det finns så många fina omtankar och varma känslor som svävar omkring runt oss som är sjuka. Ibland kan de nästan kännas ... Kram!

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...