Den här veckan har jag träffat några av alla mina barnbarn, en tjej i tisdags och två killar igår. Det gör gott. Jag är så glad att jag får vara mormor och farmor. Det är underbart att prata med och krama om dem. Vilken lycka!

Men jag oroar mig också. Det var tänkt att jag skulle få vara cellgiftsfri hela sommaren, men i och med att jag har ont och känner mig så svag, misstänker jag att cancern är på G igen. Och då lutar det åt att starta fler behandlingar. I så fall kanske det inte blir någon semesterresa.

Jag har nyligen varit på provtagning och röntgen, men inte förrän jag träffar "min" onkolog om två veckor, får jag besked om hur sommaren ska fortsätta och vad som kan bli bäst.

Ute regnar det i den fantastiskt vackra blomningen och grönskan. Önskar alla en riktigt härlig försommarhelg!

Nu var det ett tag sedan jag var aktiv här på bloggen. Jag har inte varit särskilt aktiv någonstans faktiskt. Min trötthet efter cellgifterna är överväldigande och jag har inte långa stunder varje dag som jag är pigg. Nu får jag ju inte längre kortison, så den sortens pigghet blir det inte heller. Jag har en viss värk i bröstet och eftersom mina fötter dessutom värker fortfarande, kan jag inte gå mina förut så välgörande dagliga långpromenader heller. Det gör mig trött och slö det med.

Jag har fått övningar av sjukgymnasten att jobba med. Från och med nu ska jag träna i varmt vatten så det blir fotbad och händerna i diskbaljan varje dag i sommar. Tack vare min sjukgymnast som tog kontakt med min husläkare har jag nu också fått en tid på röntgen då de med hjälp av ultraljud ska behandla min hälsena med injektioner. Det blir spännande att se om det ska hjälpa mig att bli bättre i åtminstone den ena foten.

Idag ska jag också för första gången testa att cykla på en motionscykel som jag fått låna. Fungerar det så kanske jag kan få tillbaka lite kondition i min trötta kropp.

Annars är det en fin tid nu. Det är så vackert och allt blir säkert lättare när sommaren är i antågande. Jag tar det ganska lugnt på dagarna och vilar mycket - inne än så länge, men jag längtar efter att det snart blir såpass varmt att jag kan ligga i hängmattan och i hammocken utomhus också.

Om drygt en vecka ska jag röntga lungor och buk och får sedan se om jag får fortsätta min cellgiftspaus eller om det är dags för nya behandlingar.

Ha det fint i vår och försommar!

En underbar dag. Sommarvärme och familjelycka. Vi har besökt min son och hans familj, blivit bjudna på festlig lunch och kaffe med födelsedagstårta i trädgården. Det är mysigt att träffas och roligt att prata både med de vuxna och med barnbarnen.

Valle följde med och njöt av att ligga under bordet vid våra fötter och i gräset i skuggan. Han fick också traska in i skogen och nosa på andra dofter än de därhemma. Peter och ett av barnbarnen följde med honom. Men jag vilade från promenader idag. Vill inte överanstränga mina fötter. Hoppas på att de snart ska bli bättre.

Sol och frisk luft gör oss skönt trötta sägs det. Jag kommer därför förmodligen att sova ännu mer än vanligt i natt, trots att jag har suttit och slumrat i soffan hela kvällen. Imorgon lär det bli ännu en dag med strålande sol.

Dessa mornar! Jag vaknar halvsju och tar medicin. Sedan släpar jag mig upp ur sängen, stel och ledbruten, gör mig i ordning och så äter jag frukost med Peter innan han åker till jobbet. Och sedan, medan jag försöker lösa dagens Sudoku, somnar jag sittande vid matbordet. Varje morgon! Och så lägger jag mig bekvämt i soffan, jobbar vidare med Sudokun och somnar. Ibland vaknar jag inte förrän mobilens larm går igång klockan halv ett, då det är dags för ny medicin. Men idag vaknade jag vid elvatiden av att mitt ena ben värkte så illa. Jag blev rädd. Mina fötter har ju värkt länge och på sistone har jag haft riktigt svårt att gå, så jag tänkte att nu har jag varit alldeles för mycket i stillhet. Tänk om jag fått en propp i benet! Jag ringde därför 1177 och hon som svarade bestämde att jag skulle åka till närmaste vårdcentral/ sjukhus. Där satt jag i väntrummet ungefär en timme och därefter fick jag vänta i ett undersökningsrum i en timme till. Sedan kom läkaren och tittade på min fot och mitt ben, undersökte och mätte. Han trodde inte att jag fått någon blodpropp. Särskilt som jag tar Fragminsprutor varje kväll. Så jag kunde halta ut från sjukstugan och åka hem.

Imorgon bitti ska jag dit igen för säkerhets skull och visa upp mig så att vi inte ska missa nåt. Det var en noggrann läkare och det känns verkligen bra! Då kan jag släppa den oron.

Våren är äntligen här nu. Påskliljorna lyser gula här och där och kryddor och perenner börjar ta fart. Rabarbern växer så det knakar - snart dags för den första rabarberpajen! Och ikväll är det sol och riktig sommarvärme. Vi åt pannkakor med sylt och grädde ute på altanen. Så plötsligt kom energin till oss här hemma och vi hjälptes åt att så ute i lådorna i landet. Det blev frön från grön och svart plocksallad, persilja, dill, palsternacka, morot, svartrot, isbergssallad, rödbeta, klintblommor och spenat, som petades ner i jorden. (Ska väl fylla på med något mer senare också. Ringblommor till exempel.)

Så hoppfullt och härligt! Vilken fin kväll det blev. Jag känner mig så nöjd. Nu ska jag ta det lugnt. Trevlig vårkväll!

Vissa dagar blir bättre. Ja, riktigt bra! Trots värken. Trots att jag först inget orkar och måste sova extra. Valborgsmässoaftonen blev en sådan dag. En dag full av kärlek och värme.

Först min man, som säger till mig att jag ska passa på att vila och pysslar om mig, så att jag kan ta det lugnt medan han städar och lagar all mat. Och så döttrarna och mågen och barnbarnen som kom och hälsade på oss - så glada, vänliga, kärleksfulla! Så skönt när alla trivdes. Det är en gåva!

Vi tog det lugnt kring middagsbordet. Stressade inte. Hade tid att prata och lyssna. Och sedan: jag orkade ta mig till brasan även om fötterna värkte, orkade sjunga vårsånger och prata lite med grannar och bekanta. Och barnen lekte!

Därefter hemma igen - dottern bjuder mig på te. Så fint att bli serverad. Och senare vispar jag ihop mjölkchoklad och värmer till barnbarnen. Det är så gott att få vara mormor. Och jag löser Sudoku och spelar Otello med de små. Vänlighet och värme! Och det blir en sådär bra dag. En bättre dag.