Hemma igen. Vi reste från +26 och hamnade i -13 grader. Snövitt och vackert. Visst är det fascinerande hur man reser mellan väderlekarna. Som det känns för oss: mellan årstiderna. Jag är jätteglad för att det gick att ordna denna resa, trots att jag är sjuk. Jag tänker att jag har lagrat energi och friskhet i kroppen.

Tyvärr drog Peter på sig en förkylning den sista dagen och idag är han risig, så det blir jag som får gå ut med hunden Valle.

Valle blev förstås jätteglad när vi kom hem. Vi har aldrig varit borta från honom så länge förr. Men en av våra fina grannar har tagit hand om honom och huset och katten, när vi var borta. Vilket jobb! Det var också hon som sa att vi skulle resa och samtidigt lovade att ordna allt med hundpromenader och allt annat som ingår när man har djur. Det hade ju inte gått för oss att resa utan detta. Det är alldeles fantastiskt det hon gjort för oss. Och på bordet hade hon ställt en bukett liljor som välkomnade oss. Vad sägs om det? Har vi inte världens snällaste granne?

Att ligga på en solstol och låta sig smekas av vind och sol är verkligen en skön sysselsättning. Jag känner mig lyckligt lottad.

Många av mina vänner är i olika skeden av cancersjukdom och vi har olika mycket ont, svårigheter med biverkningar och problem av praktisk karaktär. Några av oss lider av sorg och rädsla. Men jag tänker att trots alla dessa sorger, bedrövelser och besvärligheter, kan vi ändå se det fina runt omkring oss.

Jag har väldigt nära till att njuta nu och till att försöka att inte fokusera på det onda och sorgliga. Här på min fantastiska semester kan jag verkligen njuta. Jag hoppas att du också har något fint att fokusera på! 

Och idag har jag precis fått mitt livs första manikyr. Kvinnan som masserade och smorde in mina händer, filade och målade mina naglar, såg på mina trasiga naglar att jag behövde mineraler och vitaminer. Jag berättade att jag är sjuk i cancer och går på cellgiftsbehandlingar och då tittade hon mig djupt i ögonen och sa att jag kan ha ett bra liv ändå: "Don't fight! Enjoy!"

Jag tycker att det kan vara ett mantra vi alla kan ha: "Kämpa inte! Njut!"
Varma kramar till alla!

Här är så vackert och lugnt. Vi bor i lägenhet på ett hotell med pool och vi badar i den behagliga temperaturen. Det är skönt att kunna bestämma själv när vi ska laga mat och fixa kaffe, så som man kan göra när man bor i lägenhet. Vi befinner oss mitt i en fantastiskt skön sommarvärme, trots att det är vinter och adventstid hemma. Det ger extra ork och kraft och glädje. Jag har ont i olika knölar som bildats i bröstet och skelettet i bröstkorgen, men jag tycker att jag klarar smärtan bättre här, när det är så skönt att vara.

Det har gått bra att promenera lite också och här finns mycket att se. Vi har vandrat vid stranden och promenerat genom fina blomsterplanteringar och shoppat i stadskvarter. Det är ännu bara onsdag och vi har ända fram till söndag på oss, innan vi ska åka hem. Vilken tur vi har! Hoppas att ni som läser bloggen också har det bra!

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Nu sitter Peter och jag på planet på väg till Teneriffa. Det ser verkligen ut som om vi kommer i väg! Och vi hoppas få vila och ta det lugnt en vecka i sommarvärme. Handväskan är full av mediciner och det känns bra inombords.

Hemma flyttar vår snälla granne in i huset och tar hand om hus, hund och katt! Så skönt för oss! Tänk så bra det ser ut. (Även om vi ser lite spända ut på bilden.)

Ha det så gott alla.

Att skriva ner sitt liv, berätta om vad som hänt, vad man ville, hur det blev och vad man tänkt och känt, det gör gott. På många plan.

När jag fick reda på att min cancer inte gick att bota, började jag skriva min bok till nära och kära. Den blev klar i somras men finns också att köpa för den som är nyfiken, hos internetbokhandlarna och hos vulkanmedia.se där de trycker exemplar utifrån förfrågan. Min bok heter "Jag var lång när jag var liten" och jag står som författare med mitt namn Helena Lundbäck.

Tidningen M blev intresserad av att veta hur jag tänkte och hur min bok blev. Det finns därför nu ett litet reportage om mig och boken på sidan 108 i nummer 16, december 2016.

Kul! Lycka till med att skriva ner era berättelser också! Det blir fina gåvor till era nära.

Fortfarande värk, som går att mota för det mesta med morfin och Alvedon. Igår tog de EKG för att kolla så att det inte var något knas med hjärtat. Det var det inte, så behandlingen kunde genomföras.

Men idag mår jag illa och har fortsatt ont. Jag försöker fokusera på annat. Jag ska få testa en annan smärtstillande medicin också, så får vi se om den är bra.

Nu är det bara tre dagar tills vi åker på semesterresa till Teneriffa. En av alla mina snälla grannar ska vara med och ta hand om huset och hunden och katten. Det är guld värt! Jag håller tummarna för att allt ska gå vägen nu. Det vore så skönt att få vara i värmen och solen en vecka. Här hemma är det också sol idag, men bara nollan och vägarna är isiga på sina ställen. Det blir broddar på för den som hår ut med hunden.

Kramar till er alla!