Jag tog fram våra två sparkstöttingar idag. Sedan stack vi iväg med den ena sparken, jag och min hund Valle. Han sprang så fint bredvid mig medan jag stod på sparken och sparkade mig fram. Tillsammans fick vi upp farten bra på de isiga vägarna. Jag blev så trött, men på Valle märktes inget. Han är stark och har bra med ork. Det känns bra att Valle är så samarbetsvillig. Vi brukar ofta göra övningar och små "konster", det har vi hållit på med sedan han var liten. Han gillar det.

Resten av dagen har jag mest vilat och en liten stund ägnade jag åt att städa. Nu hoppas jag kunna ta det lugnt och vila mycket resten av helgen. Imorgon kommer min bror och svägerska. Det blir kul.

Nu är det bara en vecka till "dan före dan", då våra julgäster börjar komma. Innan dess har vi en helg med 4:e advent då min bror och svägerska hälsar på oss. Det har gått så fort!

Här hemma har vi två rum som vi använder på dagarna och ett av de rummen har sett ut som en verkstad ett bra tag nu. Julklappar och papper, garn och stickor, apelsiner med nejlikor som ska tryckas in, ljus och ljusstakar överallt, böcker, datorn och material till ett nytt skrivprojekt. Och allt detta har trängts bland alla de blommor som jag ställt invid de små fönstren och så det vanliga - frukosttidningen, post som ska sparas och all reklam. I köket står kolan, och pepparkaksburkarna på den lilla bänken där vi också har diverse prylar. I det andra rummet ligger flera filtar och kuddar i soffan där jag brukar vila stora delar av dagen. Därinne har jag också suttit och skrivit julkort och ofta är det också platsen för Valle när han vilar. Han trivs bra där, medan katten Amber håller till en trappa upp, utanför sovrummen. Vårt lilla hus är överbelamrat. Men det är mysigt också.

Ute är det fortfarande vitt och kallt. Och halt! Häromdagen skulle jag ta mig till närmaste samhälle, för att besöka affären där vi hämtar paket, och apoteket. Eftersom vi har (bara) en bil och den befann sig vid Peters jobb, fick jag ta bussen. Busshållplatsen ligger en och en halv kilometer från oss, så jag måste gå dit, trots ishalka och ömma fötter. Nåja, fötterna är bara ganska ömma just nu. Som tur är varierar värken och jag har varit inne i en hyfsat bra period sedan jag var på Teneriffa. Hur som helst, jag satte på mig broddarna och tog med mig Valle. Jag orkar nämligen inte gå ut med honom först och därefter gå till bussen, så han fick följa med. Två flugor i en smäll.

Ärligt talat är Valle en dragig hund. Det passar inte så bra med ishalka, så jag talade om för honom att det inte var lämpligt att dra. Han fick helt enkelt lyssna till mig när jag sa "BAKOM!". Och efter en stunds dividerande gick han verkligen bakom mig hela vägen till bussen medan jag traskade fram långsamt i vägkanten på den lilla snösträng som låg över isen. Det gick bra! Och Valle var sedan överlycklig att få hoppa in i bussen.

Orken varierar med dagarna och dagen med bussresan var en dag med ork. Annars är jag mestadels hemma och vilar mycket. Igår vilade jag mycket och kunde sedan följa med min vän och granne till en kyrka där vi lyssnade på en julkonsert med en manskör. Julkänslorna kommer så sakteliga. För några år sedan var jag iväg på det årets julkonsert med samma kör. Den gången grät jag för fullt. Antagligen för att jag tänkte att det skulle bli min sista jul. Men denna gång var jag inte lika lättrörd. Jag börjar vänja mig vid att vara kroniskt sjuk och vid att inte veta hur långt livet ska bli.

Önskar dig en fin fjärde advent och stressa inte med julförberedelserna!