Att leva med cancer, det är att ständigt tänka på cancern, i alla fall är det så för mig. Egentligen är det ju inte så underligt, då behandlingar och röntgenundersökningar ständigt tar plats i livet. Kanske är det inte så konstigt då att cancern har så stort utrymme. Är den dessutom en cancer som är "obotlig", kräver den ännu mer.

Det skulle vara lättare att leva om jag tänkte att jag lever och allt är som vanligt, men jag drar lätt slutsatsen att det "snart" är dags för cancern att braka loss och ta över, att jag "snart" ska dö. Men ingen vet hur lång tid den tar på sig.

Häromdagen blev jag intervjuad av en journalist från Arbetarbladet, om mitt liv med cancer och om varför jag skrev en bok. Här hittar du artikeln och kan också lyssna när jag  berättar.

 

Martina

28 augusti 2016 20:46

Så fin artikel om dig ❤️ Du ger mig perspektiv på livet och döden. Du skriver så fint i din bok om kärlek och om ensamhet! Tack för att vi fick träffa dig hos Eva 😘 Och vackra och underbara Valle ❤️
Stor kram och goda tankar till dig och Peter 🌺

Helena Lundbäck

28 augusti 2016 23:03

Tack Martina! Ja mötet med dig och er alla gav mig också mycket! Kram!

 

Maria T

28 augusti 2016 22:43

Vilken fin artikel om dig!! Blev så glad när jag läste att du fick ett bra röntgenbesked sist! Min älskade mamma lever ju också med obotlig cancer och vi kämpar mot sjukdomen tillsammans i familjen! Många styrkekramar till dig

Helena Lundbäck

28 augusti 2016 23:04

Tack! Ja det är en ojämn väg. Ibland är det jobbiga besked och däremellan goda. Hoppas att de goda beskeden får gälla ett tag nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...