Var kommer alla tårarna ifrån? Jag fräser som en katta och gråter som en lipsill, sedan är jag lugn en stund igen, och sorgset tröttare än trött. Mitt humör är lika föränderligt som vädret här på solens och vindarnas ö. Men just nu är det för lite sol och för lite glädje om jag fick välja.

Det är så mycket jag vill och så lite jag kan. Egentligen finns det inte något värre att klaga på vad gäller det fysiska tillståndet. Jag mår inte illa och jag kan klara värken med de tabletter jag tar, så allt borde vara frid och fröjd, men det känns inte bra för orken räcker inte till och jag är alldeles ostadig. Ledsen, sur, missnöjd och otillräcklig. Jag är inget vidare sällskap för min käre man nu när alla andra glada semesterfirare åkt hemåt.

Kanske är det så att cancern äter upp det goda humöret också? Men så vill jag inte ha det. Nej, jag vill kunna njuta och vara glad. Hur ska jag annars orka vara sjuk? Gott humör behövs, då detta verkar bli en lång historia. Jag kan väl inte låta tårarna rinna månad efter månad heller.