Direktlänk till inlägg 12 juli 2015

Tröttande cancerliv

Av Helena Lundbäck - 12 juli 2015 23:37

Var kommer alla tårarna ifrån? Jag fräser som en katta och gråter som en lipsill, sedan är jag lugn en stund igen, och sorgset tröttare än trött. Mitt humör är lika föränderligt som vädret här på solens och vindarnas ö. Men just nu är det för lite sol och för lite glädje om jag fick välja.

Det är så mycket jag vill och så lite jag kan. Egentligen finns det inte något värre att klaga på vad gäller det fysiska tillståndet. Jag mår inte illa och jag kan klara värken med de tabletter jag tar, så allt borde vara frid och fröjd, men det känns inte bra för orken räcker inte till och jag är alldeles ostadig. Ledsen, sur, missnöjd och otillräcklig. Jag är inget vidare sällskap för min käre man nu när alla andra glada semesterfirare åkt hemåt.

Kanske är det så att cancern äter upp det goda humöret också? Men så vill jag inte ha det. Nej, jag vill kunna njuta och vara glad. Hur ska jag annars orka vara sjuk? Gott humör behövs, då detta verkar bli en lång historia. Jag kan väl inte låta tårarna rinna månad efter månad heller.

Reflektion

Dela

Krokiig

13 juli 2015 08:40

Känner igen mig. Min stackars sambo fick också ta en hel massa oförtjänt skit när humöret inte räckte till. Det kom och gick i perioder, nu är jag glad igen :) Håll ut!! Viljan och klarsyntheten att bättra på humöret finns ju, snart kommer nog humöret också tillbaka igen. Vi kan alla vara griniga och vresiga ibland :)

Helena Lundbäck

13 juli 2015 08:56

Tack!

Maggan

13 juli 2015 17:39

Hej Helena...Jag tror det är viktigt att du får ut tårarna när du ledsen. Man kan inte låtsas vara glad när man känner sig ledsen inombords. Det är naturligt att du känner så. Vi får hoppas att din omgivning har förståelse för hur du känner. Livet är ju så, både glädje och sorg. En vacker dag skiner solen igen bakom molnen
Varm Kram från Maggan (som också vet hur det känns)

Helena Lundbäck

13 juli 2015 18:43

Kram!

Ingela

14 juli 2015 20:58

Kära Helena!
Känner igen mig! Inget kul😢
Jag vet att jag borde vara glad för varje dag
Jag vaknar till, men orken är liten, och hela förmiddagen går åt till att få kroppen o hjärnan att samarbeta så jag kan ta mig före ngt på egenhand eller delta i familjeaktivitet som nu under semester m barn o barnbarn runt mig
Många dagar vill jag helst bara dra täcket över huvudet o inte gå upp..., idag var en sådan 😖 orken slut, då vi gjort trevlig utflykt igår o härlig matlagning o måltid tillsammans , med följd att igen energi kvar idag 😱 och jag däckad😝
Men vid lunch var jag på benen så sakta och så rullar det på .

Kram Ingela

Helena Lundbäck

14 juli 2015 22:17

Ja Ingela, ibland vill man mer än man orkar och ekvationen går inte ihop. Tack för att du delar med dig! Kram!

16 juli 2015 23:33

Tycker du är otroligt positiv o vidsynt i ditt sätt att tackla vad livet bjudit dig på. Beundransvärt.

Helena Lundbäck

18 juli 2015 16:47

Tack!

Dominique

18 juli 2015 16:17

Hej Helena,
Det är hur mänskligt som helst att känna så i din situation inland. Tvärtom så vore du ingen människa med känslor utan en robot om du inte växlar i humöret och det är du ju inte. Du är en helt fantastisk människa som absolut har rätt att vara arg, elak och ledsen ibland. Det är förstås inget man vill vara men det är alldeles nödvändigt för att hämta ny styrka. Då måste man få dippa ibland. Du försöker ju för det mesta att ta vara på det friska i dig men ibland så går det bara inte att vara positiv och glad. Vädret är ju inte heller så uppmuntrande precis. Det tycks påverka alla man pratar med på ett negativt sätt. Tycker att du hanterar dun situation på ett fantastiskt sätt och att du dippar ibland hör liksom till.
Hoppas på några soliga dagar, kramar.

Helena Lundbäck

18 juli 2015 16:48

Tack för de värmande orden! Kram

Britt-Marie Svedberg

18 juli 2015 21:48

Vill bara skicka dig tusen kramar. :-) Britt-Marie

Helena Lundbäck

19 juli 2015 14:48

Å. Tack!

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...