Progress låter väl bra? Men progress är inget bra ord för en cancersjuk. För mig innebär det just nu att cancern bildat nya metastaser och förtjockning av tidigare metastaser i bröstbenet. Vidare har den för första gången trängt sig in i levern. Dessutom har jag fått förtätning och vätska i lungan som tyder på ökad aktivitet där med. Tumörmarkören är också på väg att stiga, så det visar också att det verkligen handlar om tydlig progress.

Jag träffade idag en läkare på Onkologen, som pratade med mig om resultatet av röntgenundersökningarna för en vecka sedan. Han tycker att det nu åter är dags för en behandlingsperiod med cytostatika. Det har ju fungerat med att stoppa upp tillväxten tidigare och ska förhoppningsvis fungera igen. Tyvärr fanns det inga lediga behandlingstider idag, så jag måste vänta på att bli kallad ... (Here we go again!)
   
Något som var bra var i alla fall att det inte syntes cancer i handen och i foten. "Grovbarkig skeletturkalkning" står det i kommentarerna från röntgen och "cystisk skelettförändring". Jag ska ringa sjukgymnasten och fråga henne vad som går att göra vidare mot smärtorna i vänster hand och i hälsenan på vänster fot.

Röntgenläkaren har i sitt utlåtande  i journalen  rekommenderat vidare undersökning av hälsenan med ultraljud och doppler för att bedöma eventuell "kärlinväxt". Jag vet inte vad det betyder och detta är inget som onkologen gör något åt, så jag hoppas att sjukgymnasten har idéer om hur vi går vidare.

Jag frågade idag om jag kunde få en kontaktsköterska som kan hjälpa mig med all samordning kring sjukdom och besvär, men de tjänsterna är visst inte tillsatta ännu här i Uppsala, så det lär dröja lite. (Det vore skönt att ha någon att bolla allt med.)

Jag ville också veta mer om hur det fungerar med "palliativt team" där jag bor och om jag kunde få kontakt med de personer som jobbar med detta. Tydligen är det vanligt att få ett s k "brytpunktssamtal" då man planerar för fortsatt vård först efter att Onkologen inte längre kan ge fler cytostatikabehandlingar. Det är först då som teamet träder in och där är jag inte ännu. Så vi beslutade att jag avvaktar med att träffa teamet.

Jag tar alltså mina smärtstillande och väntar i stället på fler cellgiftsbehandlingar och eventuellt fler strålningar om smärtan i bröstbenet blir för svår.

Men nu är det sent i kväll och jag ska vila, sova och ta det lugnt. Ha det fint!

 

Carina

16 november 2015 23:46

Hej !
Tror nog ingen av oss som läser din blogg någonsin kan förstå eller sätta sig in i dina känslor, smärtor och tankar som du går igenom just nu på din sjukdomsresa.
För några år sedan fick jag en cancerdiagnos, opererades vilket sedan visade sig att det inte var cancer. Men tiden fram till operation gick jag i genom många tankar.
Tack för att du delar.
Jag tänker på dej och sänder styrkekramar !

Helena Lundbäck

17 november 2015 16:16

Tack Carina!

 

Helena

17 november 2015 06:59

Hej Helena!

Livet är riktigt orättvist. Du är en riktig kämpe måste jag säga och du har en positiv inställning, det kommer du långt med. Tänker på dig.

Kram Helena

Helena Lundbäck

17 november 2015 16:17

Tack!

 

Eva

17 november 2015 12:07

Tuffa besked. Stor varm kram till dig!

Helena Lundbäck

17 november 2015 16:17

Tack Eva!

 

Bengt

18 november 2015 07:53

Jag hittade din blog av en slump
Verkligen gripande,och otrolig kämoaglöd
Blev själv opererad för prostatacancer
För 2 mån sedan,förhoppningsvis fri för den nu,fick ett oväntat blodtrycksfall för 1 vecka sedan,hjärtat som hade kommit i otakt
Jag önskar dig lycka till med din fortsatta kamp...// Bengt

Helena Lundbäck

18 november 2015 10:34

Tack. Lycka till och jag hoppas du får ett bra tillfrisknande från operationen.

 

Linda Walkin

18 november 2015 08:22

Hej Helena. Jag är inne och läser en hel del på din sida, tycker att du skriver så otroligt bra! Men så tråkiga nyheter, är helt omöjligt att sätta sig in i din situation, så grymt att behöva brytas ner av denna grymma sjukdom, det är omänskligt. Hopp & förtvivlan, Jag har sett det på nära håll genom min mamma......som jag hade hoppats skulle få vara med betydligt längre...
Samtidigt i allt elände utstrålar du mycket glädje och fin energi via din sida. Jag hoppas att du får många många många fina dagar med din härliga familj. Jag hoppas att du får bra hjälp mot din smärta, jag hoppas att du får bra hjälp på alla sätt och vis via sjukhuset. En stor bamsekram ifrån oss, Kram Linda m familj

Helena Lundbäck

18 november 2015 10:35

Tack fina Linda! Hälsa så gott till familjen!

 

Lena

19 november 2015 14:11

Jag hamnade här av en slump. Läser och känner en frustration över ditt öde. Jag tror som många andra att har man som du en inre kämparglöd kan kroppen kämpa bättre. Jag vet av egen erfarenhet att livet ibland är en kamp och varje dag ett krig :/ Vill bara sända dig en varm kämparkram, ge aldrig upp :)

http://www.jozzan.com

Helena Lundbäck

19 november 2015 14:21

Tack Lena! Jag behöver så all uppmuntran. Det värmer! Kram och kraft till dig med!

 

Anders

19 november 2015 18:23

Jag har följt din blogg ett tag. Nej, progress är inget bra ord för oss som har någon form av cancer. Inte heller gillar jag positiva provsvar.
Jag tänker på dig och hoppas att du får behandlingstid så snart som möjligt.

Helena Lundbäck

19 november 2015 22:29

Tack snälla du! Och hoppas att du får god hjälp och vård.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...