Jag sover länge på förmiddagarna men har ändå haft mycket på gång de senaste dagarna. Det hjälper också till att hålla humöret i schack, det att fylla dagarna med små och stora saker att sysselsätta sig med.

Vi har, tillsammans med många andra i vår kommun, i helgen besökt en flyktingförläggning i närheten och hälsat flyktingar välkomna till Sverige, genom att fika tillsammans med dem, småprata (så gott det går utan gemensamt språk) och ge dem leksaker och kläder som de kan behöva. Det känns bra att göra något för att deras första tid i nya landet ska kännas lite bättre.

Jag passar också på att träffa vänner och familjemedlemmar att prata och fika med på dagarna. Min idé om att försöka förgylla varje dag med något lite, fungerar hyggligt som strategi att orka med livet. Och eftersom vi ska ge oss iväg på en weekendresa till London snart, finns det mycket som måste ordnas med först. Jag har fått röd och knottrig hud som kliar på bröstet, efter strålningen, så idag har jag ringt och fått salva utskriven för att behandla huden med. Min mobil krånglar när jag ska ladda den, så jag trodde att jag måste byta ut själva fästet i telefonen där laddningskontakten sitter, men det verkar vara utslitna sladdar som krånglar - lösningen blev att jag fick köpa en ny sladd igen. Imorgon ska jag kolla med engelska ambassaden vad som gäller när man reser med morfin i bagaget. Behöver jag intyg från läkare att jag medicineras med detta?

Annars är det lite varierande hur jag känner mig. Jag saknar jobbet och mina arbetskamrater, jag saknar känslan av att vara frisk och nöjd och jag saknar glädjen som det innebär att höra till ett sammanhang. Det känns konstigt att veta att jag inte kan jobba mer, utan att jag är sjuk på heltid. Men så får det vara. Jag har ont ibland, är ledsen ibland, trött och otålig då och då, men många stunder är ändå allt ganska ok. Jag försöker finna mig i att det är så det är. Jag lever ju, kan äta och röra mig och det är bra!

 

Dominique

29 september 2015 21:44

Hej Helena,
Vilken underbar människa du är, som trots att du har det så jobbigt själv, orkar och har förmågan att bry dig om andra. Det gör mig så glad att läsa om det du gör för de som har det så svårt, att det inte bara finns hat mot dessa utsatta människor, detta hat gör mig så ledsen och nedstämd. De är ju medmänniskor precis som du och jag. Det talar för att du har ett stort hjärta och att du är en mycket fin person. Det gör mig också glad att du har ork och kraft att göra roliga saker med familj och vänner. Jag hoppas att de får ordning på din värk också. Jag håller tummarna för det i alla fall. Det är klart att ditt humör och mående går upp och ner, konstigt vore det väl annars.
Hoppas att du får det jättebra i London. Det unnar jag dig verkligen.
Kramar

Helena Lundbäck

30 september 2015 00:23

Tack för de orden Dominique. Ja visst måste vi försöka se varandra och hjälpa varandra så mycket det bara går. Jag får så mycket stöd och hjälp i min sjukdom, av alla. Och så klart vill jag hjälpa andra i den mån jag kan. Ibland är det ju så glädjande bara med några vänliga ord. Det kan räcka långt. Andra gånger finns det utrymme för mer hjälp. Kram

 

Helena

30 september 2015 07:09

Hej Helena!

Förstår att ditt humör åker berg- och dalbana men jag tror att allt blir lättare när man är en så positiv människa som du verkar vara. Ta hand om dig och jag önskar dig en fin resa till London.

Kram Helena

Helena Lundbäck

30 september 2015 09:50

Tack! Kram

 

gunnel

1 oktober 2015 11:24

Hej (igen) Helena
För säkerhets skull, när du åker utomlands med morfin - be att få ett läkarintyg av din läkare. Du kan också höra med apoteket, de vet reglerna och då kanske du enbart behöver fylla i en blankett på apoteket, ett s.k schengenintyg på medhavda läkemedel som gäller för hela Europa.Lycka till och du ska ha det så fint i London!

Helena Lundbäck

1 oktober 2015 11:34

Ja jag har fixat ett intyg från läkare nu. Jag pratade med Apoteket och Schengen gäller inte för Storbritannien. Jag hittade regler på en sida som heter gov.uk
Man kan också ringa brittiska ambassaden och fråga.
Tack.

 

Emma

1 oktober 2015 13:38

Vi på jobbet saknar dig också - varje dag. Det känns som du skriver konstigt att veta att det är såhär nu, att det inte väntar en tid när du är tillbaka på jobbet efter sjukskrivningen.

Men härligt med en kommande weekend i London - jag hoppas att du får må bra då!

Kram Emma

Helena Lundbäck

1 oktober 2015 15:35

Tack snälla Emma!
Kram!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...