Det är verkligen härligt ute nu med klar luft och skön temperatur. På väg till skogen tog jag och genade över åkrarna som torkat upp och det märktes även på min hund Valle att han njöt av att springa fritt i det vackra vädret. Jag tycker om att se honom glad och fri och jag får passa på nu innan jaktsäsongen börjar när han får korn på slaktavfall som jägarna lämnar lite varstans. (Då är han inte alltid lika lydig och intresserad av att följa mig.)

Nu börjar strålningen hjälpa lite och jag har inte lika ont längre, även om jag är trött och det kliar på det eksem som bildats på bröstet. (Alltid är det något.) Det är verkligen skönt att slippa den värsta värken. Nu vill jag ha en period med bättre mående ett tag, det skulle vara skönt. 

Om värken ger med sig kan jag koncentrera mig på att skriva igen. Jag har i princip skrivit klart hela boken som jag föresatt mig att göra, men det behövs en koncentrerad läsning och småjusteringar, innan jag kan slutföra den. Jag hoppas kunna trycka den sedan, så att mina nära och även andra intresserade kan läsa den. Det är alltså en bok om mitt liv, min livsberättelse. Det har varit fantastiskt roligt att skriva den och jag rekommenderar alla att skriva sin egen livsberättelse. För mig känns det som om jag fått syn på mig själv och mitt liv så mycket klarare när jag skriver. Det är som att lägga pussel och passa in sig i historien. Hoppas att de som ska läsa den tycker att det är lika spännande som jag tyckte att det var att skriva den.