Min cancer har verkligen kämpat med mig. Först i min tjocktarm där den växte sig stor, kompakt och frodig och sedan blev bortskuren hösten 2011.
Sedan fick den cellgifter men gav sig inte utan bubblade upp i buken där den växte sig megamegastor och bredde ut sig som knytnävar och basketbollar i bukhinnan överallt på alla organ, men blev bortskrapad, bortskuren, bortbränd och cellgiftsdränkt hösten 2012.
Därefter höll den sig lugn och tyst och osynlig i drygt ett år men har sedan försökt poppa upp med små samlingar i bukhinnan, i lungsäcken och i skelettet, och fått sig rejäla bakslag av mera cellgifter och Avastin under 2014 och 2015.
Och nu hösten 2015, när cancern ändå har spridit sig, fått fler kyssar av cellgifter och när den inte längre går att operera bort, då har jag tänkt att det är kört.
Men ... det är kanske en tankekullerbytta!
För även om det blivit nya metastaser har de ju trots allt krympt av behandlingen de fått och kanske är min cancer inte alls så stor och stark som jag trott, utan av en trött och långsam liten krympande sort. En seg historia som inte orkar vara aggressiv och slagkraftig längre.
Min cancer är kanske en cancer som tappat sugen. (Det skulle ju i så fall bli min räddning!) Och nu ska vi ta och stråla eländet också. Sedan tycker jag att den kan gå och gömma sig.
Ja nu har du faktiskt kämpat klart, cancer. Men jag tänker kämpa mot dig! Ja, du hörde vad jag sa: Ta och ge dig nu din trötta och sega gamla historia! Nu har jag tröttnat på dig och vill inte ha med dig att göra mer.
Marie
15 september 2015 07:21
SÅ ska det låta, Helena! Och det var en väldigt illustrativ beskrivning av hur läget förhoppningsvis är, det låter till och med rimligt, dvs att cancern i din kropp faktiskt lever en borttynande tillvaro och bara väntar på dödsstöten. Låt oss verkligen hoppas det, liksom att den där strålningen på riktigt nu ska kunna hjälpa den över till "andra sidan".
Helena
15 september 2015 07:22
Hej Helena!
Vilken kämpe du är. Nu hoppas vi att cancern är av den trötta och långsamma sorten och snart dör ut.
Kram Helena
Lena svannäs
15 september 2015 09:45
Jag blir glad när jag läser vilka härliga tankar o fundereringar du har. Du är så klok. Många stärkande kramar till dej.
Anneli
15 september 2015 19:29
Ja men vilken härlig kämpaglöd! Har man blivit uppbjuden till dans med "bångstyrig kavaljer" är det lika bra att se till att föra i dansen så gott man nu kan! 😉
Helena Lundbäck
15 september 2015 20:24
Ja jag får ta ut svängarna bäst det går
Karin Karlstrand
15 september 2015 20:15
Kära vän! Alltid så klok, de tankarna o det scenariot tror jag oxå på. Många tankar o kramar till dig fina fina du!
Sara
15 september 2015 22:07
Å så bra Helena! Styrkekramar<3
Billy K
15 september 2015 23:56
Du lyfter snart- vad står emot en sådan kämparkraft? En cancer känns helt plötsligt svag och sjuk jämförelsevis.
Kan du berätta hur det går till att få sån kraft?
Du gör mig glad -tack.
Helena Lundbäck
16 september 2015 00:14
Hej Billy! När alla tårar runnit ut så kom äntligen kraften. Som om jag måste ta mig ända ner i hopplöshetens botten först ... Och jag får så mycket från er alla underbara bloggläsare och vänner. Ni ger mig kraft.
Härligt att du blir glad också! Det ger mig ännu mera kraft. Jag tror minsann att vi människor behöver varandra.
Smulan
16 september 2015 09:39
Vilken kämparglöd! "Cancer fucks With the wrong bitch" hör ju jag! Har läst din blogg och du ger oss andra en kick att sparka skiten åt fanders! Har en fråga: vet du någon klinik som numera anv sig av sugerbake metoden eller är det utomlands man måste söka sig? Har själv spridd magcancer och läkarna tycker att palliativ vård är enda alternativet. Jag säger glöm det! Är 35! Ska leva betydligt längre än så, visst jag mår ok av cellgifterna men att va en cancerpatient som blir en i skaran av de obotliga,fine men behandlingsalternativ hade varit trevligt.
hoppet är det sista som överger en! :)
Helena Lundbäck
16 september 2015 09:49
Jag TROR att de kan operera med Sugarbakermetoden på de fyra universitetssjukhusen i Uppsala, Göteborg, Stockholm och Malmö/Lund. Men jag vet inte i hur stor utsträckning metoden används. Fråga din läkare!!!! Och stort lycka till!