Semesterdagarna trillar på, en efter en. Snart bär det av hemåt igen. Möjligen tar vi först en tur förbi några vänner. I år har vi annars kunnat vara på Öland riktigt länge och det har för det mesta varit skönt och roligt.

Vänner har besökt oss och bjudit oss på utflykter och god mat och vi har sett en hel del konst och annat som piggat upp.

Uppiggad är vad jag behöver bli, för tröttheten är enorm. Jag har förstås utsatt mig för väldigt många intryck och många människor, men jag har också haft lugna stunder då jag skrivit, läst, vilat och lufsat på. Nu längtar jag hem igen och det är väl som det ska vara. Det ska bli spännande att se om rosorna blommar i trädgården hemma.

I början på augusti är det dags för röntgen igen.

 

Annika

22 juli 2015 19:04

Hoppas på att solens strålar har bränt sönder de elaka cancercellerna så de farit all världens väg, så röntgenläkaren blir alldeles paff. Läste någonstans att dessa elaka celler inte tycker om värme, vi är nog många som hoppas att det stämmer. Tyvärr finns det inte mycket att göra åt denna trötthet mer än att föregå med vila, trist men sant. Och tröttheten späder på tårarna. Det är en sorg du bär på och den kan ibland vara så tung så tung. Sedan hör jag alla hälsogurusar skrika att vi ska ha vitaminer. Ja, ja, ja men tröttheten rår de inte på ändå, så det så.
Skickar en solig bamsekram och önskar dig en fortsatt fin sommar!

Helena Lundbäck

23 juli 2015 22:15

Den bamsekramen värmde. Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...