Nu har vi åkt från Uppland till Öland och nog tänkte man sig att det skulle vara mer värme här, men våren har inte kommit så långt som den brukar på påsken ...

Underbart ändå med flera generationer tillsammans. Alla glada och förväntansfulla. Ljudvolymen är hög ... och trivseln stor.

Glad påsk alla!

Förra året på skärtorsdagen, var vi på väg för att fira påsk på Öland. Jag hade längtat efter att bli så frisk att jag kunde åka - hela vintern hade jag ätit cytostatica efter min tarmcanceroperation i oktober 2011. Nu var jag ganska pigg och förväntansfull. Det skulle bli så kul att åka ner och träffa alla släktingar och vänner på Öland. Men jag fick åka ambulans till akuten på Kalmar lasarett istället. Magsmärtorna var förfärliga och gick inte över förrän jag fått morfinsprutor. Jag fick ligga kvar över natten tills värken klingat av. De trodde att det kunde varit ett tarmvred som sedan gått tillbaka ....

Långt senare, efter flera månader och många fler ambulansfärder till akuten, kom slutligen den korrekta diagnosen:  tarmcancermetastaser som växte och tryckte i hela bäckenet och buken. Du kan läsa om min sjudomshistoria här: Så här var det för mig när jag fick cancer.

Den 12 september 2012 opererades jag av Haile Mahteme och hans team på Uppsala Cancer Clinic. Två och en halv kilo tumörer togs ut, och jag återhämtade mig under hösten och vintern. Nu - denna skärtorsdag - är jag frisk igen. Så vitt jag vet. Är det inte alldeles fantastiskt?

Skärtorsdag imorgon igen. Och vi är på väg att fira påsk på Öland.

Den här gången hoppas jag att det blir en riktigt glad påsk.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har haft sammanträde i Uppsala läns landsting igen. Och frågan om samarbete mellan Akademiska sjukhuset och Uppsala Cancer Clinic (UCC) var uppe igen. Och fortfarande finns ingen lösning, men nu ska man anlita en konsult ... igen!

Här rapporterar P4 Uppland: Nytt försök att få avtal med cancerklinik.

Vi har haft besök hela helgen. Det är härligt med gäster som "smälter in" och hjälps åt med matlagning, disk och hundpromenader.
Det känns bra också när alla kan göra lite som de vill - vila, läsa, se på film eller prata. Bra när man kan ge varandra den friheten. Då behöver det inte bli jobbigt att umgås. Jag är glad att jag orkar och att jag har en så fin familj.
Nästa helg är det påsk och då ska vi umgås ännu fler tillsammans, men först några arbetsdagar.

Helgen blev solig och det var skönt att vi äntligen kunde åka och hälsa på mina föräldrar. Vi har verkligen inte all tid i världen längre och det känns bra när våra möten blir fina.

Jag tänker ofta på hur livet skulle se ut om allt var i balans. Om jag kunde vara såväl ensam som social i lagoma doser. Om jag kunde tillföra lekfullhet till allvaret, glädje till sorgen och lugn till oron. Om jag kunde låta allt bli som det blir ... och samtidigt leva nöjd mitt i det hela.

Ja kanske är det just det sista, låta det bli som det blir, acceptera att allt inte ska vara i balans, utan att det får tippa över och gunga till utan att det betyder katastrof eller fara, kanske är det den tanken som skapar ett slags inre balans.

Min mamma säger som Gösta Ågren (och Jan Erik Vold): "Oroa dig inte. Det ordnar sig aldrig!" Det kan ju också vara ett slags tröst. Och faktiskt är det det. Särskilt när ens mamma säger det.

Jag har känt mig stressad, hängig och har haft muskelvärk den sista tiden. Ont i halsen, lite hosta men ingen feber. Kanske är det bara ett sätt för kroppen att tala om att jag ska varva ner och ta det lugnare. Jag har kört lite för hårt med tanke på att orken inte finns där som förr. Men jag vill inte vara sjuk ...

En vän som också mycket nyligen varit cancersjuk, skrev att hon fick en känsla av sårbarhet när hon nu blev förkyld, trots att hon vet att förkylning inte är allvarligt. Jag tänker att det nog är så, att psyket reagerar med rädsla eftersom kroppen minns så bra den livsfarliga sjukdom som nyss härjat runt. Och så aktiveras sorgen, rädslan och uppgivenheten av att några förkylningsbaciller fått fäste.

Nu ska jag försöka njuta av en solig helg även om kylan biter sig fast. Trevlig helg alla friska och sjuka!

I UNT publiceras idag en insändare av av Rolf Jonsson, där han lämnar en kommentar till Ismail Kamils insändare häromdagen. Rolf Jonsson skriver "Att sjukhuset får dålig PR är naturligt med tanke på vad som sker med UCC". Han avslutar sin insändare med:

" ... Haile Mahteme räddade mitt liv när allt hopp egentligen var ute,

Ge honom och UCC arbetsro!"

Jag håller med honom och vill också att UCC ska få slippa alla onödiga konflikter och skenförhandlingar och istället få remisser och jobba med det de ska - att rädda liv.

Att få fortsätta leva denna soliga helg är en fröjd. Jag har varit ute och åkt skidor i solen och Valle har sprungit med över de snötäckta åkrarna. Det känns så skönt att kunna göra såna härliga utflykter, att få röra sig, skratta och leva! Jag är en av dem som räddats till livet från en annars säker död. Vi är många patienter som fått leva vidare, tack vare Haile Mahteme och hans team. Jag hoppas att politiker och sjukhusledning på Akademiska äntligen kan förstå det, så att  ALLA som behöver en liknande livräddande operation ska få det och remitteras till UCC - Uppsala Cancer Clinic - där de är bäst på att göra dessa operationer.

Läs Rolf Jonssons insändare här: UCC räddade mitt liv.

Igår sände TV4 detta inslag: Politisk oenighet kring UCC. Ismail Kamil (fp) reagerar på signaler. Se och begrunda!