Helgen blev solig och det var skönt att vi äntligen kunde åka och hälsa på mina föräldrar. Vi har verkligen inte all tid i världen längre och det känns bra när våra möten blir fina.
Jag tänker ofta på hur livet skulle se ut om allt var i balans. Om jag kunde vara såväl ensam som social i lagoma doser. Om jag kunde tillföra lekfullhet till allvaret, glädje till sorgen och lugn till oron. Om jag kunde låta allt bli som det blir ... och samtidigt leva nöjd mitt i det hela.
Ja kanske är det just det sista, låta det bli som det blir, acceptera att allt inte ska vara i balans, utan att det får tippa över och gunga till utan att det betyder katastrof eller fara, kanske är det den tanken som skapar ett slags inre balans.
Min mamma säger som Gösta Ågren (och Jan Erik Vold): "Oroa dig inte. Det ordnar sig aldrig!" Det kan ju också vara ett slags tröst. Och faktiskt är det det. Särskilt när ens mamma säger det.
Renee
19 mars 2013 21:49
Ibland önskar man att man bara kunde "gilla" det du skriver. Återigen är igenkänningen ett faktum. Småler ofta när jag läser dina kloka tankar, blir upprörd när jag läser om sandlådediskussionerna som pågår mellan politiker och andra. Tacksam för att jag genom dina ord kan följa vad som händer. Överlycklig när det på senaste blodprovsremissen stod att "Dina provsvar kommer att skickas till Dr Mahteme i Uppsala". Rätt och slätt stod det så. En fantastisk lättnad i min kropp och själ infann sig. Samtidigt som jag ofta tänker att jag har haft tur som en tokig. Och ja, man måste inte vara balanserad precis hela tiden. Glöm inte att det inte har gått särskilt lång tid sedan du befann dig i omeddelbar fara för ditt liv. Själen måste väl få bearbeta det ett tag, även om livet i stort har blivit "som vanligt" igen?
Kram!
/Renée
Helena Lundbäck
20 mars 2013 05:54
Tack Renée. Ja. Det "vanliga" livet har ju sina upp och ner att hanteras också. Och nu är det tid att orka med allt "vanligt" - om det nu finns något vanligt. Vårljuset lättar upp tillvaron och livet är påtagligt! Och mestadels gott!
Provsvaren till Mahteme betyder nog att du får den bästa tolkningen. Kram!
Kalkstenssommar
22 mars 2013 10:25
Hej Helena! Hittade hit till dig via Cancerfonden som länkat till Sofias blogg.
Så fint du skriver om ditt liv! Känner igen mig i så många tankar och känslor. Att våga gå vidare i livet eller ej. Oro, ängslan.
Stor kram till dig
L
http://kalkstenssommar.bogspot.com
Helena Lundbäck
22 mars 2013 13:17
Hej L!
Tack för dina ord. Och kram tillbaka till dig!
Ossie
29 mars 2013 23:04
Gillar din livsfilosofi, reflektioner, svängningar mellan allvar och snudd på sorglös tacksamhet... känner så väl igen mej!
Pappa sa alltid "Allt ordnar sej!"... det betydde att mamma själv fick lösa det! :-/
"Oroa dej inte. Det ordnar sej aldrig!" är mitt i prick, den snor jag!
Allt gott till dej, förhoppningsvis på Öland!
Kram Åsa
Helena Lundbäck
30 mars 2013 08:20
Kram till dig med Åsa! På nåt vis blir det hur som helst. Allt gott!