tursomentokig

Direktlänk till inlägg 19 mars 2013

Det ordnar sig aldrig

Av Helena Lundbäck - 19 mars 2013 15:33

Helgen blev solig och det var skönt att vi äntligen kunde åka och hälsa på mina föräldrar. Vi har verkligen inte all tid i världen längre och det känns bra när våra möten blir fina.


Jag tänker ofta på hur livet skulle se ut om allt var i balans. Om jag kunde vara såväl ensam som social i lagoma doser. Om jag kunde tillföra lekfullhet till allvaret, glädje till sorgen och lugn till oron. Om jag kunde låta allt bli som det blir ... och samtidigt leva nöjd mitt i det hela.


Ja kanske är det just det sista, låta det bli som det blir, acceptera att allt inte ska vara i balans, utan att det får tippa över och gunga till utan att det betyder katastrof eller fara, kanske är det den tanken som skapar ett slags inre balans.


Min mamma säger som Gösta Ågren (och Jan Erik Vold): "Oroa dig inte. Det ordnar sig aldrig!" Det kan ju också vara ett slags tröst. Och faktiskt är det det. Särskilt när ens mamma säger det.

 
 
Ingen bild

Renee

19 mars 2013 21:49

Ibland önskar man att man bara kunde "gilla" det du skriver. Återigen är igenkänningen ett faktum. Småler ofta när jag läser dina kloka tankar, blir upprörd när jag läser om sandlådediskussionerna som pågår mellan politiker och andra. Tacksam för att jag genom dina ord kan följa vad som händer. Överlycklig när det på senaste blodprovsremissen stod att "Dina provsvar kommer att skickas till Dr Mahteme i Uppsala". Rätt och slätt stod det så. En fantastisk lättnad i min kropp och själ infann sig. Samtidigt som jag ofta tänker att jag har haft tur som en tokig. Och ja, man måste inte vara balanserad precis hela tiden. Glöm inte att det inte har gått särskilt lång tid sedan du befann dig i omeddelbar fara för ditt liv. Själen måste väl få bearbeta det ett tag, även om livet i stort har blivit "som vanligt" igen?
Kram!
/Renée

Helena Lundbäck

20 mars 2013 05:54

Tack Renée. Ja. Det "vanliga" livet har ju sina upp och ner att hanteras också. Och nu är det tid att orka med allt "vanligt" - om det nu finns något vanligt. Vårljuset lättar upp tillvaron och livet är påtagligt! Och mestadels gott!
Provsvaren till Mahteme betyder nog att du får den bästa tolkningen. Kram!

 
Kalkstenssommar

Kalkstenssommar

22 mars 2013 10:25

Hej Helena! Hittade hit till dig via Cancerfonden som länkat till Sofias blogg.

Så fint du skriver om ditt liv! Känner igen mig i så många tankar och känslor. Att våga gå vidare i livet eller ej. Oro, ängslan.

Stor kram till dig
L

http://kalkstenssommar.bogspot.com

Helena Lundbäck

22 mars 2013 13:17

Hej L!
Tack för dina ord. Och kram tillbaka till dig!

 
Ingen bild

Ossie

29 mars 2013 23:04

Gillar din livsfilosofi, reflektioner, svängningar mellan allvar och snudd på sorglös tacksamhet... känner så väl igen mej!
Pappa sa alltid "Allt ordnar sej!"... det betydde att mamma själv fick lösa det! :-/
"Oroa dej inte. Det ordnar sej aldrig!" är mitt i prick, den snor jag!
Allt gott till dej, förhoppningsvis på Öland!
Kram Åsa

Helena Lundbäck

30 mars 2013 08:20

Kram till dig med Åsa! På nåt vis blir det hur som helst. Allt gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards