Nu har jag jobbat fullt (= halvtid för mig) i drygt en månad efter heltidssjukskrivningen och det är snart fem månader sedan min stora operation. Det går bra, men jag är osannolikt trött!

Jobbet är roligt och jag försöker bortse från tröttheten, men den bortser inte från mig. Sjukvården har kollat upp blodvärden och de är normaliserade nu efter att jag ätit järntabletter i tre månader. Skönt! Levervärdena är inte riktigt bra än, men det går åt rätt håll. Tumörmarkörerna visar inget, så allt ser ju bra ut. Ändå är jag så hängig!

Nu väntar jag bara på röntgen. Syns ingen sjukdom där, kan jag andas ut.

Men jag undrar om jag verkligen kan andas ut. Det är som om en psykisk trötthet håller sitt grepp om mig, efter allt jag varit med om. En trötthet som kommer sig av stress och oro och som sätter sig i kropp och själ. Ett slags hyperkänslighet och lättuttröttning.

Tröttheten visar sig i värk i kroppen, seghet i huvudet och att jag behöver sova på eftermiddagarna. Jag orkar inte göra något efter jobbet - inte handla, inte städa, inte träna, inte träffa folk. Ingenting utöver det vanliga. Jag går på lågfart och försöker få kraft av mina promenader med hundarna, innan jag somnar i soffan.

Min trötta vardag - så ser den ut. Men jag är glad ändå att jag lever och kan fungera så pass bra. Det är ändå vackert så.

 

Isabelle

7 februari 2013 07:28

Som du har kämpat både innan o efter operationen för ditt liv är det i mina ögon inte konstigt att din kropp reagerar med en trötthet. Du måste vara rädd om dig o lyssna på kroppen, det är bara du som vet vad som är bäst för dig. Håller tummarna för att röntgenbilderna ser fina ut! Ta hand om dig!

Helena Lundbäck

7 februari 2013 07:38

Tack Isabelle!

 

Berit

7 februari 2013 16:03

Ja, det är vackert så!!!
Varma sryrkekramar Berit

Helena Lundbäck

7 februari 2013 19:33

Kram till dig med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...