Tänker på hur bra jag har det. En sådan här kall och snöig dag, blir det extra tydligt. Jag har mat, kärlek och tak över huvudet. En säng att krypa ner i - en säng där jag nu ligger, mätt och belåten, och bloggar med min I-phone.

Efter min långa arbetsdag, kunde jag idag inte ta tåget och därefter bilen hem, utan måste åka buss och sedan gå den 1 1/2 kilometer långa vägen från busshållplatsen. I vanliga fall känns den promenaden inte lång, men ikväll i mörkret, när det snöade och blåste, var det inte skönt att pulsa fram på den oplogade vägen. Särskilt inte när det kom en bil då och då och körde om mig i mörkret.

Väl hemma skulle hundarna ut, så det blev en promenad till. Och sedan skotta, när hundarna fått mat. Och elda i spisarna och värma soppa till mig. Sedan fick jag äntligen sätta mig med tända ljus och vackra tulpaner i rummet. Och nog finns det mycket att njuta av, även om det är jobbigt! Nu blir det skönt att sova!