Idag är min historia i fokus igen i lokaltidningen UNT. Det är ju en märklig historia, att jag som patient inte remitteras till specialistvården i närmsta stad, utan remitterades till Frankrike för vård. Fortfarande har inget avtal mellan Uppsala läns landsting och UCC tecknats, så fler patienter i länet kan komma i kläm och inte få den vård som faktiskt finns här. Det känns oerhört frustrerande, eftersom det handlar om liv eller död för oss drabbade.

I artikeln i tidningen tar man bland annat upp hur jag trots allt valde att tacka nej till Frankrike, låna ihop pengar och bekosta operationen själv hos UCC i Uppsala. Jag berättar också i artikeln om hur överväldigad och tacksam jag är av allt engagemang hos människor som stöttat mig på alla sätt och skänkt pengar till insamlingen. Och om stödkonserten som gospelkören Gloryfires ska hålla i Missionskyrkan i Uppsala på onsdag (den 3/10 kl 19.00)

Det är oerhört stärkande och omvälvande ska ni veta, att känna allt stöd och all värme från så många människor i alla möjliga sammanhang. Jag förstår samtidigt att det upprör många att politiker och sjukhusledning inte använder våra skattepengar till den vård som finns, utan väljer att dra ut på processen. Att inte dödssjuka patienter får bli räddade av den operation som kan bota dem. Jag hoppas att landstinget och Akademiska sjukhuset skyndar sig med avtalet nu, så att ingen fler ska behöva hamna i samma slitsamma och orosfyllda situation som jag varit i!

Nu har jag hittat en länk på nätet till artikeln i papperstidningen.

Och parallellt med artikeln gjordes också ett tv-inslag på 24UNT - Titta gärna här: "Tumörerna vägde flera kilo"

 

Emma

28 september 2012 11:13

Vilket video-inslag, känslosamt att titta på. På flera sätt. Önskar vi kan ses, kramas och pratas snart. Hjärta!

Helena Lundbäck

28 september 2012 15:25

Ja, snart måste vi träffas! Kram!!!

 

teresa

28 september 2012 13:50

Du är så vacker, och det var så härligt att både få se och höra dig... som alltid, är du så inspirerande...

Helena Lundbäck

28 september 2012 15:26

Tack Teresa! Kram!

 

Annika E

28 september 2012 20:58

Vilken styrka du har Helena och vilken känsla i detta inslag, fantastiskt så pigg du ser ut, mina tankar är med dig! Hoppas vi kan ses snart! kram

Helena Lundbäck

28 september 2012 22:18

Ja det vill jag gärna. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...