Direktlänk till inlägg 17 september 2012

Om att må oförskämt bra

Av Helena Lundbäck - 17 september 2012 21:54

Tänk så konstigt, att kroppen återhämtar sig, steg för steg, så bra. (Är det mina dagliga hundpromenader som gett mig denna kondition?) Visst finns det en hel del kvar att önska, men ändå! Nu kan jag duscha själv igen, gå utan gåstol, äta och dricka (även om cytostatikabiverkningrna gett sig tillkänna igen, så det blir bara varm mat och varma drycker, för att inte halsen ska krampa.)

Personalen här på Uppsala Cancer Clinic är också så gudomligt snäll och kunnig. Och bäst av allt - de har tid! Både patienter och anhöriga får sånt gott bemötande hela tiden.

Jag tänker också på det här med att ha tur. Jag har haft en så stor tur att ha fått träffa Haile Mahteme och få hopp. Tur att få opereras av honom. Tur att operationen kunde genomföras och att den gick bra. Och tur att slippa de svåraste komplikationerna och reaktionerna. Jag mår helt enkelt alldeles oförskämt bra, för att nyss ha gått igenom denna tuffa operation. Snacka om tur!

Och så får jag hälsningar, blommor, besök och samtal. Vilken lycka! Ändå är allt overklgt på något sätt och tankarna vill poppa upp och komma ifatt en, framför allt hos mina anhöriga. De har fått vara starka så länge och levt i ovisshet och spänning och så är det plötsligt ett annat läge - nu går jag mot ett nytt liv, istället för att gå mot döden. Insikten kan framkalla både tårar och tillfällig ångest.

Själv mår jag som sagt bra. Ingen feber, mindre värk nu och mer och mer kraft. Ja jag mår "fina fisken". Här serveras god mat och bra omvårdnad. När jag fått blåsor av en sorts tejp, läggs såren kring dränagen om ofta och tejp undviks nära blåsorna. Allt hålls samman av gördeln som håller mig hårt om livet. När jag behöver hjälp med att förstå saker som görs (sprutor, medicin, apparater, mätningar, värden, prover .... så förklarar de. Jag bor i ett jättefint rum och får extra kudde, Nya täcken och allt jag önskar. Låter inte det skönt?

På morgnarna är jag sjöblöt. Vallningar! Även om jag redan gått in i klimakteriet före operationen, så blev jag nu en 100-procentig klimakterietant. Idag har de dragit det fjärde dränaget och imorgon ryker epiduralpumpen och bedövningen. Strax därefter urinkatetern, Sedan får vi se, om bakslaget kommer. Men jag njuter av nuet och glädjen att allt gått så bra hittills.

(Klicka på bilderna så blir de tydligare!)

God natt alla kära vänner!

Reflektion

Dela

Fadde Kd

17 september 2012 23:56

Roligt att hör det, du är starkaste människan på jorden,
Lycka till
Önskar
Fadde med sin familjen

Helena Lundbäck

18 september 2012 11:55

Tack Fadde med familj. Jag tänker som så att ibland är man stark och ibland är man svag och det är ok båda delarna. Det beror ju också på vilka omständightererna är, hur styrkan och svagheten inom en reagerar.

Men ett är säkert, med glädje och stöd från andra känns livet så mycket lättare!

Maria

18 september 2012 06:38

Underbara nyheter, varje dag! Du ger oss massor av energi att klara av den vardagliga röran!
Kramar
Maria

Helena Lundbäck

18 september 2012 11:52

Tack! Och jag får säga detsamma - ni ger mig massor av glädje och energi. :-)

Maggan

18 september 2012 12:36

Så roligt att höra...jag hade lite samma erfarenhet som dig efter min operation även om den inte var lika avancerad(bara 4 slangar) Alla förundrades över hur pigg jag var, läkarna också.Och jag kände mig också pigg och stark, hade puls som en idrottsman fast jag bara är vardagsmotionär. Men många stärkande skogspromenader innan gjorde säkert sitt till. Det kan vara bra att belysa hur en operation kan upplevas efteråt, många är säkert rädda och oroliga innan.Önskar dig fortsatt god bättring. Kram/ Maggan

Helena Lundbäck

18 september 2012 16:20

Tack Maggan! Ja, jag hade ju hört en hel del om hur fruktansvärt dålig man skulle bli, så det känns verkligen bra att det är fullt hanterligt och inte så svårt som jag föreställt mig. Mycket spelar säkert in på hur upplevelsen blir. Jag känner mig oftast mycket glad och tacksam, men det finns stunder av sorg och rädsla också så klart.

Ann

18 september 2012 13:08

Kära Helena du är fantastisk. En stor tacksamhet breder ut sig. Tack för att du sprider all kärlek och hopp trots allt du gått igenom. Take Care. Ann

Helena Lundbäck

18 september 2012 16:20

Tack Ann!

Carina

18 september 2012 13:47

Vi är så glada för att allt har gott så bra. Våra varmaste hälsningar till dig och Peter. Kramar från Carina och Torbjörn.

Helena Lundbäck

18 september 2012 16:22

Tack Carina och Torbjörn! Ja nu finns det mycket att glädja sig åt. Kram!

Berit

18 september 2012 18:21

Skönt att du mår bättre och bättre! Visst är det underbart att bli av med "slangarna" en efter en! Kram Beriit

Helena Lundbäck

18 september 2012 22:02

Ja, det är gott att bli "slangfri". :-)

Marie M

18 september 2012 19:00

Hej Helena! Så fantastiskt härligt att läsa om hur du har det och dina strålande framsteg! Du är en kämpe som ger oss andra många ödmjuka tankar om livet och dess prövningar! Hoppas på ditt fortsätta tillfrisknande! Lyckönskningar till dig och din familj! Kramar Marie M

Helena Lundbäck

18 september 2012 22:03

Tack Marie!

teresa

18 september 2012 22:37

Hej igen kära Helena! Tack för att du skriver och berättar hur du har det! Så bra det verkar utveckla sig allt, åt "rätt" håll, mot ett nytt liv som du säger! Ingen feber! Det måste vara BRA! Vallningarna... jag tänker på vad min mormor sa när jag som barn hade legat sjuk och vaknade "sjöblött" på morgonen: "Det är kroppen som kämpar för att friskna till!" - det tror jag att det är i ditt fall också! Alla celler i din kropp har "bråttom" nu att ta till sig den nya livsenergin och det är som när man gör gymnastik, man kämpar, man svettas, man blir trött ... för att ändå efteråt få MERA livsenergi... Det tror jag händer bäst när du sover... inte distraheras av tankar och allt annat som händer i kring dig när du är vaken... ÅTERHÄMTNING!! Vad lycklig jag är över allt du skriver, även om jag kan tänka mig att du lämnar ut en hel del som är jobbigt - det är så du är, har alltid varit sedan jag lärt känna dig - LIVSBEJAKANDE!! Tusen kramar - längtar tills vi ses igen! Teresa

Helena Lundbäck

18 september 2012 23:18

Längtar till att vi ses jag också!

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...