Direktlänk till inlägg 19 juli 2012
Förra året när jag fick cancerbesked, när man hittat en tumör i min tjocktarm (som opererades bort i oktober 2011), då tänkte jag att nu ska jag ta en dag i taget och inte tänka framåt. Jag ville leva som vanligt och njuta av det nya trivsamma jobbet, min fina familj, de kära vännerna och allt gott i livet. Den fungerade så bra den strategin. Jag har varit glad varje morgon jag vaknat ...
Och sedan. När cancerbesked nummer två kom (denna vår), då ville jag först bara ge upp. Jag tänkte att nu dör jag. Nu är min tid utmätt. Nu får jag inte vara med längre. Men då träffade jag specialisten Haile Mahteme. Som berättade om den otroligt svåra operationen han skulle kunna göra och att det finns en chans att bli botad från cancern. En liten chans, men ändå! Då vände det. Jag började tro på att jag kanske får vara med i livet lite till. Jag började känna hopp. Och när jag satte igång att kämpa för att få denna operation, kom kraften. Och så med allt stöd från alla nära och kära och vänner och bekanta håller jag hoppet uppe.
Tack för att ni hjälper mig att kämpa vidare!
Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | 14 | 15 |
|||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | |||
30 |
31 | ||||||||
|