tursomentokig

Direktlänk till inlägg 9 augusti 2017

Pojken och hunden och jag som inte orkar

Av Helena Lundbäck - 9 augusti 2017 20:40

   

 

Ibland känns det alldeles särskilt i hjärtat. Som när barnbarnet under en halvtimme försiktigt stryker hunden i långa drag över ryggen och sedan i full fart springer ikapp med hunden över ängen. Å så fint att få vara med och se båda så lyckliga.


Vi har haft äldste barnbarnet på besök och han har velat arbeta. Så han har klippt gräset och grävt gropar som vi ska plantera syrener i. Under tiden har farfar målat lusthusets innerväggar. Och jag (farmor) har lagat mat och legat i sängen och vilat. Jag har ändå då och då pallrat mig upp för att gå en och annan kort promenad.


Min bror kom och hälsade på och drack en kopp kaffe. Han körde med bilen på väg upp till våra föräldrar och behövde göra en paus. Så mysigt att få träffas en stund och prata lite.


På kvällen lyssnade Peter och jag på Emil Jensen i Uppsala. Han och hans band är så duktiga på att trolla fram förståelse för stora och små frågor och musiken de gör tillsammans är behaglig!

Jag hade frågat min fantastiska hemsjukvård om de kunde komma en timme tidigare än vanligt, för att vi skulle hinna till konserten. Och de kunde fixa det. Så glad jag blev! Det betyder så mycket för mig. Men jag fick ändå snart ont i lungsäcken och hade svårt att sitta på de hårda träbänkarna. Nog märker jag att jag är sjuk allt oftare! Cancern besvärar mig!

 
 
Ingen bild

Maggan

14 augusti 2017 20:44

Så fint Helena. De där små oförglömliga ögonblicken tillsammans med barnbarnen. Och att lyssna på en konsert, det är också underbart Emil Jensen är så bra.Vi var i Slottsruinen i Borgholm i år och lyssnade på Per Gessle. En riktigt fin sommarkonsert...hoppas du får många sådana ögonblick även om sjukdomen ger sig till känna och jag förstår att det känns jobbigt med hårda träbänkar.
En sommarkram från Maggan

Helena Lundbäck

15 augusti 2017 11:47

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Ovido - Quiz & Flashcards