tursomentokig

Direktlänk till inlägg 30 maj 2017

Vädret och humöret

Av Helena Lundbäck - 30 maj 2017 17:19

Äntligen kom regnet.

Trädgården behöver verkligen vattnet och llikaså naturen, överallt. Det är väl bara vi människor som lätt tappar vårt goda humör när det ska behöva regna ...


Jag tycker att jag haft mer ork under de dagar som gått, då vädret varit fint. Det känns som om jag bor mitt i paradiset när jag öppnar dörren och möts av sommarvärme och fågelsång. Och det doftar! Nya blommor slår ut varje dag på buskar, i träd och i rabatter.

(Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

      

Det är så vackert och i trädgårdslandet syns redan rader med sallad, rädisor, dill och annat nysått.

Och när jag går mina promenader njuter jag av grönskan, blommorna, fågelsången. Allt blir extra vackert i glittrande solsken. Men nu ska regnet stilla strila över världen. Det behövs för att skapa balans.



Jag har däremot svårt att hitta balansen i mig själv. Idag har jag besökt Onkologen på Akademiska sjukhuset. Jag får inte längre några behandlingar där, eftersom de "bedöms att inte längre göra någon skillnad" och eftersom jag till sist mådde så dåligt av att få dem. Men jag träffade ändå läkaren, för att stämma av hur jag mår och se vad de senaste proverna visat. Proverna visade inget alarmerande. De såg ganska bra ut, men jag har fortfarande ont emellanåt och vi har inte riktigt nått fram till smärtfrihet. Det är SAH som hjälper mig att ställa in smärtmedicinerna och de har gett mig olika mediciner i kombination. Nu har vi ökat en av medicinerna och kanske ändå att vi närmar oss en bra nivå.



Jag önskar att jag kan känna mig mer nöjd eller åtminstone att jag kan hantera min situation lite bättre och inte tappa hoppet hela tiden. Det är förstås en märklig situation att leva i, att vara "färdigbehandlad" med cellgifter och att bara vänta på att sjukdomen ska ta fart igen, att ha ont då och då och vänta på att det ska bli värre. Att vara trött och vila mycket men ändå kunna äta och röra sig, och vänta på att det ska bli värre, att jag ska bli ännu tröttare.



När ska sjukdomen ta fart igen? Hur lång tid har jag på mig? Handlar det om månader eller år? Jo, jag grubblar på sånt. Ibland känner jag mig så bedrövad, trots att jag likaväl skulle kunna känna mig glad att jag fortfarande lever. Läkaren på Onkologen säger att jag haft en lång sjukdomstid för att vara denna typ av cancer, jag har behandlats ovanligt länge och jag tolkar det som om jag levt ovanligt länge med denna metastaserande tarmcancer.


Kanske kommer krafterna och det goda humöret åter när det slutar regna. Jag får väl tillåta mig själv att känna mig bedrövad så länge.


Hoppas att du som läser känner dig gladare. Kram!

 
 
Ingen bild

Annika

31 maj 2017 14:44

Fina bilder i "bedrövelsen", men våren kommer med hopp och ditt inlägg idag, läs onsdag, låter lite mer hoppfullt. Det är alltid tyngre när det varit dagar med sjukhusbesök då det är kronisk.
Att jag skriver på detta inlägg är för jag undrar vad blommorna på bild 4 heter? Jag har såna vid stugan, fast där har de redan blommat över.
Kram!

Helena Lundbäck

1 juni 2017 00:12

Jag köpte dem som sommarplant och satte dem i kruka. Minns inte namnet, men ska försöka ta reda på det.

 
Ingen bild

Anna

1 juni 2017 23:56

Fina fina människa. Jag är strax över fyrtio och förlorade min man i sjukdomen för en månad sen. Han fick diagnosen i oktober. Jag hittade din blogg redan då. Kände hopp. Nu blev det annat för oss men det jag lärt mig är att ingens historia är den andra lik. Att det finns fall där underverk sker, människor som är färdigbehandlade för en herrans massa år sedan och lever. Där tumörerna gått tillbaka utan förklaring. Kämpa på, ni är alla hjältar som krigar mot sjukdomen. Jag önskar jag kunde göra mer. <3

Helena Lundbäck

2 juni 2017 20:24

Tack! Du är nog en fin människa du! Tack för att du ger mig hopp!

 
Ingen bild

Annika

2 juni 2017 12:09

Tack, men det var inte meningen att sätta dig i brydd, du gör det bara om du känner att du orkar, annars får jag lista ut det själv på något vis.
Kram!

Helena Lundbäck

2 juni 2017 20:23

Ja, jag har letat på nätet men inte hittat. Om jag åker förbi plantskolan någon gång kan jag se om de finns där. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2017 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards