Direktlänk till inlägg 26 januari 2017

Kroniskt sjuk, ganska frisk eller döende?

Av Helena Lundbäck - 26 januari 2017 11:49

Vi kan se på våra egna liv på så många sätt. Eftersom jag fått operera bort en stor cancertumör i tjocktarmen (2011) och sedan, när jag fick återfall, blivit opererad för flera stora och små metastaser i bukhinnan (2012) och därpå, när nya cancermetastaser dök upp igen, i tre års tid (2014-nu) behandlats med cellgifter och Avastin, kan jag säga om mig och mitt liv att jag är kroniskt sjuk i cancer, eller så att jag har flera gånger räddats från att dö i cancer, eller så att jag är döende, eller så att jag mår mestadels bra och räknar med att leva länge än! .

Vad jag säger och tänker påverkar mitt liv.

Tyvärr har jag i flera år trott att döden är nära. Jag har väntat på att det ska komma ytterligare metastaser och jag har tolkat allt dåligt mående som tecken på att cancern vuxit ytterligare Det har påverkat min livskvalité. Jag har blivit mer rädd än vad jag kanske behövt vara. Å andra sidan är det inte konstigt att jag tänkt som jag gjort. Läkare och sköterskor har sagt att det är ovanligt med min sorts cancer att jag klarat så lång tid med cellgifter och Avastin ....

Jag lever. Jag har inte dött än, medicinerna håller hitintills cancern stången. Jag lever! Och nu försöker jag fylla alla bra dagar mellan behandlingarna med roliga händelser. (Så mycket jag orkar med, för jag måste vila mycket också). För att känna att jag lever, att jag har ett liv. Och så tänker jag att jag har det bra. Och hoppas att jag får leva lite till., kanske också mycket länge...

Idag har jag ont och måste ta extra morfin. Men vi ska ändå försöka roa oss i helgen. Göteborgs filmfestival väntar. Det ska bli så kul. Jag hoppas att jag orkar med allt nu.

Trevlig helg alla!

Reflektion

Dela

Fredrik Arvidsson

26 januari 2017 14:50

Jag önskar även Dig en trevlig helg. Jag uppskattar mycket att läsa din blogg som jag har prenumererat på en längre tid.
Livet är skört. Vi kan dö vilken dag som helst, oavsett om vi har diagnostiserats med cancer eller ej.

http://www.fredrikarvidsson.se

Helena Lundbäck

26 januari 2017 16:20

Javisst är det så. Tack.

Camilla

26 januari 2017 17:40

Jag följer dig sen något år. Min älskade mamma somnade in med oss runt sig i måndags natt. Hon fick bröstcancer 2013, 2015 återfall med levermetastaser och även i bröstbenet. Gått igenom flera olika cellgifter pga alla möjliga biverkningar. För lite drygt tre veckor sedan började hon må konstant illa, kunde inte äta och buken stor och full av vätska. Hon tappades på 13 L. Tyvärr blev det det som gjorde att hon tacklade av. Hemsjukvården tog över men hon valde själv att få komma till sjukhus dagarna innan hon somnade. Jag saknar henne så, jag är ändå glad att vi fick dessa år och att man blir väldigt ödmjuk för livet när man vet att snart är det slut. Kommer fortsätta följa din blogg, vet att även mamma var väldigt glad åt den. Kram

Helena Lundbäck

27 januari 2017 00:45

Jag beklagar sorgen! Men fint att ni kunde vara tillsammans. Din mamma måste ha känt kärleken.

Åsa

26 januari 2017 21:15

Tänkvärt även i mindre svåra sitsar. Önskar dig en riktigt trevlig helg! :-)

Helena Lundbäck

27 januari 2017 00:45

Tack Åsa!

lena

27 januari 2017 02:25

Hej!
Mkt bra, och vi satsar på : "GANSKA FRISK"
Önskar dig trevlig helg!
MVH
Lena

Helena Lundbäck

27 januari 2017 06:58

Tack Lena! Ha det gott!

Maggan

27 januari 2017 11:26

Att stå och väga mellan det svåra och det enkla...en balansgång som vi får lära oss att hantera. Precis som Fredrik skriver att livet är skört och att vi alla när som helst kan dö. Vi vet inte vad som väntar bakom krönet. Tur ändå att vi inte vet. Önskar dig en underbar helg och håller tummarna för att det ska gå bra. Det tror jag och hoppas på
Kram från Maggan

Helena Lundbäck

27 januari 2017 13:07

Kram!

Moniqa

29 januari 2017 18:44

Önskar så mycket att du får vara kvar precis så länge som du orkar och har livslusten kvar <3 <3 <3. Jag förlorat båda mina relativt unga föräldrar i cancer på bara två år, gör så ont, men vet nu med säkerhet att döden kan aldrig ta kärleken ifrån oss och att mamma och pappa är med mig varje del av mitt resterande liv!

Helena Lundbäck

30 januari 2017 15:10

Tack Moniqa! Ledsen att höra att du förlorat dina föräldrar. Men kärleken finns kvar, så fint du skriver!

Annika

2 februari 2017 18:06

Hej Helena!
Jag håller inte med om att livet är så skört, men så har jag ju varit med om en hel del, under mina 53 år. Det hänger förstås mycket på våra gener, uppväxt, kunskap och vad vi är med om, men tänk på allt det andra som livet utsätts för, dagligen.
Trots bilar, flygplan, bomber, katastrofer, miljögifter, alkohol, droger, olyckor, sjukdomar, transfettsyror, kolhydrater, oro och ångest, så överlever väldigt många människor, än så länge. Livet är en riktig stor soptunna, som förbränner vansinnigt mycket. Ur askan föds nytt liv och väldigt många människor fortsätter att le mot varandra.
Tänk bara så mycket cellgifter och strålning som många av er cancersjuka fått i er och så många, som ändå stått hyfsat pall. Många får en bonustid som bör tas tillvara, på allra ödmjukaste sätt, trots att döden knackar en på axeln. Livet och kroppen är en fantastisk enveten och viljestark manick, som gör under, för och med de flesta av oss. Livet är till låns och faktiskt inte så skört. Det är till för att levas och det är du förbaskat bra på, om jag får säga det själv!

Ha en riktigt trevlig helg i Göteborg!

Helena Lundbäck

3 februari 2017 14:32

Ja vi tycker nog olika beroende på vilka erfarenheter vi har och det kan variera från stund till stund också, tänker jag. Tack för din hälsning! Jag hade det bra i Göteborg, såg många bra filmer, men blev samtidigt oerhört trött. Hemma väntade behandling som nära på knäckte min livsvilja, men idag när pumpen ska plockas bort känns det lite bättre igen, trots värken. Visst lever vi på så länge inte sjukdomen tar över. Jag kan säga att det pendlar ordentligt.

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...