tursomentokig

Direktlänk till inlägg 31 oktober 2016

Imorgon är det dags igen

Av Helena Lundbäck - 31 oktober 2016 22:35

Jag har haft en bra helg med fina barnbarn. Det gjorde mig så himla glad! Men nu är det dags igen! Röntgen imorgon, buk och bröstkorg. Jag vänjer mig aldrig. Det är inte själva undersökningen som är svår, det är livet! Livet som delas upp i röntgen, väntan, resultat, behandling, röntgen, väntan, resultat ... Det tar aldrig slut. Jag är aldrig färdigröntgad. Jag är aldrig färdigbehandlad. Jag är aldrig frisk!

Och rädslan finns där alltid, att cancern har vuxit. Men även sorgen och skuldkänslorna. Det är inte logiskt på något sätt, men jag överväldigas av skuldkänslor som får mig att börja gråta. Skuld över att jag går här med min cancer och kostar pengar ... Jag är ju sjukskriven så jag borde inte tänka som jag gör, men tankarna om att jag "borde" jobba och bidra, kommer då och då. Ändå vet jag ju att det blir alldeles för svårt att sköta ett jobb när jag mår som jag mår, så jag skulle må bäst av att lägga de där tankarna på hyllan. Jag behöver sköta om mig och ta vara på den tid jag har genom att göra det jag gör: vila, göra det jag blir glad av och vila igen.

Det blir värre de dagar jag har smärta. Då är jag känsligare. Men även smärtfria dagar kan jag känna den enorma tröttheten. Jag är så erbarmligt trött på att vara sjuk, att gå omkring här med min cancer, trött på att behandlas och trött på att röntgas och vänta på röntgensvar. Trots detta är jag så klart tacksam för den hjälp jag får. Men gråten och tröttheten kommer ändå emellanåt.

Det är ett drygt jobb att vara kroniskt sjuk i cancer.

Nu ska jag sova. Imorgon är det dags för röntgen igen. Och väntan, ...

God natt alla fina!

 
 
Ingen bild

Martina

1 november 2016 07:20

Kram 💜

Helena Lundbäck

1 november 2016 08:01

Tack!

 
Ingen bild

Anna

1 november 2016 08:31

Fina Helena, styrkekramar till dig ❤

Helena Lundbäck

1 november 2016 14:10

Tack!

 
Ingen bild

Linda Walkin

1 november 2016 10:01

Hej Helena Jag förstår att det måste vara enormt jobbigt med alla prover, svar, upp & nergångar i din sjukdom, vill bara skicka en varm kram till dig! Jag hoppas att du kan koppla av jobbiten så gott det går, du har ju bidragit massor under alla dina jobbår och nu bidrar du med dina fina berättelser via din fina sida. Alla bidrar på olika vis!
Vi har ju ett fantastiskt land där de flesta så gott det går hjälper till med att betala skatt osv så alla som är sjuka eller inte har möjlighet att jobba för stunden kan fokusera på sig själva och sin tillvaro med sjukdomar osv allt som kan hända i livet. Jag önskar dig stort lycka till inför tisdagens prover och hoppas att du får många många många fina dagar:) Kram Linda m familj

Helena Lundbäck

1 november 2016 14:12

Tack snälla Linda och familjen.

 
Ingen bild

Britt-Marie

1 november 2016 17:40

Hej Helena! Har haft dig i mina tankar i dag och hoppas att provtagninen gick bra. Du får kämpa så otroligt att det är ofattbart för mig att du orkar. Kanske man får sådan styrka vid en svår sjukdom ? Jag har en vän som har fått cancer och han läser din blogg och säger att det är du som tillsammans med familjen ger honom hopp o styrka. Du är en fantastisk kvinna, förstår att du har också dina svåra dagar att kämpa med. Kramar från Britt-Marie ❤

Helena Lundbäck

1 november 2016 20:22

Å tack! Jag orkar för det mesta, men ibland brister det. Nu är röntgen gjord och jag får vänta på svar. Idag är det en gråkall och blöt novemberdag som ingen blir pigg av. Men då får man hitta på något. Jag ska se på "Det sitter i väggarna" på tv. Det brukar muntra upp. Ha det fint! Kram!

 
Ingen bild

lena

2 november 2016 16:27

Hej!
Medlider.
Men du behöver inte alls ha skuldkänslor.
Absolut inte.
Du är tillhör på något sätt forskningen, som tillbringar pengar för vidare forskning.
Verkligen , det är inte så behagligt att leva så, men man skall hoppas att forskningen går framåt, och jag önskar att du blir äntligen mkt bättre!
Hopp, tro och kärlek!
Ha det så bra som det kan bara bli!
Med vänliga hälsningar.
Lena.

Helena Lundbäck

2 november 2016 17:49

Tack snälla du. Ja, tänk om Avastinet + cyton skulle kunna få mig att må bättre och bättre, istället för att jag blir sämre och sämre. Det vore ju bara så skönt. Jag får fortsätta att ta en dag i sänder och att LEVA och leva gott varje dag istället för att sörja.

 
Ingen bild

Eva

3 november 2016 22:33

Tänker på dig så ofta å jag hoppas att du ska få må bra. Skuldkänslor får du absolut inte känna. Du ger så mycket.Jag har ramat in ditt fina kort som jag fick när jag köpte din fina bok. Varma kramar till dig.
Eva

Helena Lundbäck

4 november 2016 00:06

Tack snälla Eva! Kram!

 
Ingen bild

Dominique

6 november 2016 13:55

Hej Helena,
Ha inte dåligt samvete för att du inte kan jobba. Ingen kräver att du ska göra det och jag är säker på att vi alla i detta land tycker så. Jag är också väldigt säker på att om du hade kunnat och orkat så skulle du ha gjort det. Tänk på att du har jobbat och betalat en massa skatt redan för detta. Hade du inte blivit sjuk, hade ju någon annan, som blivit sjuk, fått hjälp av din skatt men ibland händer det ju att man själv behöver hjälp när man blir sjuk. Jag kan säga att jag är glad om jag genom att betala skatt kan hjälpa någon som behöver det. Det är det som kallas demokrati, medmänsklighet och respekt för en annan medmänniska. Lyssna inte på de som inte vill dela med sig, låt dom inte väcka ett dåligt samvete hos dig. Det är så självklart att du ska få bara vara och att må så bra som möjligt, för det är du värd. Gläds åt det, gläds att du gör så mycket som bara du orkar, för det vet jag att du gör. Snälla Helena, skuldbelägga inte dig själv för att du inte orkar. Gör det du förmår och tänk, "idag orkade jag det, gud vad bra jag är" för det är du verkligen.
Är så trött på människor som anklagar andra för att utnyttja systemen för att sko sig. Allt detta ger så dåligt samvete hos de som verkligen behöverkligen det, även jag kan känna skam för att jag bara jobbar 50%.
Håller tummarna för att du får bra besked av dina undersökningar.
Upp med hakan och sträck på dig för du är jättebra.
Kram

Helena Lundbäck

6 november 2016 16:11

Så fint du skriver! Tack snälla Dominique! Kram till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards