Gabriella

19 mars 2016 22:20

Du skriver så klokt i ditt förra inlägg. Så viktigt att få veta att det inte är hopplöst utan att man kan få ett bra liv, om än inte fullt så långt som man tänkt sig. Sååå viktigt att känna meningsfullhet och hopp...... Engagemang och förtröstan från sjukvården är A och O.

Nelson

20 mars 2016 10:37

Jag tycker att du är en fantastisk människa! Har följt din blogg sporadiskt under några år o tycker att du sprider saklig och meningsfull info om din kroniska sjukdom! Håller helt med dig om att det är bättre om läkarna vågar vara lite mer hoppfulla och på så sätt ingjuta mod o kraft till patienterna. Jag tycker att du gör en strålande insats med din blogg! Ha en bra vår😍💐💐💥

Helena Lundbäck

20 mars 2016 17:29

Jag blir glad för din fina kommentar! Önskar dig en fin vår också!

britta

20 mars 2016 11:19

Så länge det finns liv finns det hopp, säger man ju och jag tror säkert att det finns bra och mindre bra sätt för läkarna att lägga fram fakta på. Självklart ska man inte ge falska förhoppningar men när man redan är i din situation dvs att man är medveten om att helt frisk kommer man aldrig att bli, så kan läkarens attityd göra stor skillnad. Att sitta och skaka på huvudet och prata som om man så gott som redan var död är väl ändå onödigt. Bättre då att kanske lite mer neutralt meddela diagnosen men avsluta med att ge tex några positiva exempel från andra som varit i samma situation. Typ "nu ser det ut såhär för dig men med dagens hjälp och metoder finns det stor chans att du får en dräglig tillvaron den tid du har kvar,som man ju aldrig kan säga hur lång den är, men faktiskt kan handla om år".
Ja något liknande i alla fall. Då har man ju inte "lovat" något men ett som är säkert är att den drabbade då går därifrån med en mer positiv känsla i kroppen, och en positiv känsla och tanke är betydligt mer läkande och välgörande för kroppen än tvärtom.
Ha det gott!
Britta

Helena Lundbäck

20 mars 2016 17:30

Ja just så tänker jag också.

Maggan

20 mars 2016 14:26

Det är viktigt det du skriver...när man älskar livet och vill fortsätta leva så bra som möjligt trots sjukdom är det viktigt med hopp. För mig är hopp inte motsatsen att inte få klara besked från läkarna. Inga falska förhoppningar på det sättet men ingen kan förutspå framtiden och att ändå ge hopp är att höja livskänslan. I stället för att förutspå att du har si och så låg tid kvar för det har många gånger visat sig vara fel. Så Gabriella här ovan skriver också vad jag vill förmedla om just hopp som är så viktigt, vad vore livet utan hopp i de flesta situationer. Så Helena fortsätt att känna Hopp och din prognos just nu visar sig ju nu vara bra..Njut nu av våren som visar fler och fler vårtecken. Idag är det vårdagjämning och i veckan såg jag den första vackra tranan på en äng och fågelkvittret i skogen
Kram till dig från Maggan

Helena Lundbäck

20 mars 2016 17:34

Tack Maggan. Och kram!

Annika

21 mars 2016 22:07

Jag håller med de fina kommentarerna ovan - det är viktigt med hopp, lika viktigt som att man för det mesta älskar livet, trots sin sjukdom eller sina funktionshinder. Självklart finns det motiga dagar, då sorgen knackar på och river i själen. Att då låta bitterheten ta över tjänar inget till, INGEN och allra minst en själv får då någon glädje och kärlek kvar till livet. Livet har vi fått till låns och då är vi ämnade att göra det bästa av situationen, den tid vi har.
Vi människor är olika, som tur är. Visserligen fick jag en traumatisk hjärnskada när jag var 20 år vid en olycka, men ta mig tusan så har jag haft en gott liv, trots misshandel, påkörd av ett rattfyllo, utmobbad från arbetsplatsen pga mitt handikapp och 14 års kamp mot försäkringskassan för att få rättigheterna på min sida. Det har varit ett helvete många gånger och varför stannade jag kvar när kroppen värker vareviga dag och natt? Jo, jag älskar livet, familjen, vänner, hundar, god mat, skratt mm. Jag känner tillit till att livet har en mening även för mig, trots att jag kallats värdelös och dum i huvudet av flera, men jag är trots allt älskad och det gör livet mycket lättare.
En läkare sa när jag var 25 år att sådana som jag (med de skador som jag har) har en medellivslängd på 55 år. Om jag skulle gå och tänka på min eventuella död som ska infalla om ca 2 år skulle jag bli knäppare än jag redan är. Lev och njut. Nu kvittrar vårfåglar och det börjar knoppas i rabatterna, det är snart grönt igen och det blir varmare, skööönt!
Det är lättare att bli älskad om man kan älska tillbaka. Humor underlättar liksom självironi.
Ta inte åt dig av kommentarer som gör dig ledsen, känner att det osar av bitterhet. Har en sådan svärmor, så jag vet precis vad jag pratar om.

Må gott alla och stor kram till dig Helena!

Ps. Du blev jättefin med den frisyren!

Helena Lundbäck

21 mars 2016 22:59

Vilken levnadsglöd och glädje! Ja du har en underbar inställning till livet. Kärlek och glädje är nyckeln till ett bra liv och det verkar du ha trots olyckor och sorg. Allt gott och tack för hoppfull kommentar!