tursomentokig

Direktlänk till inlägg 27 september 2014

Om kontrollbehov - tankar på kvällskvisten

Av Helena Lundbäck - 27 september 2014 23:21

Till en början var det så skönt att slippa cellgifterna, provtagningarna och läkarbesöken, men nu känner jag mig nästan bortglömd av sjukvården, efter två månader utan sjukhusbesök.

Frihetskänslan har bytts ut mot oro. Jag tänker ständigt på mina tumörer och undrar hur mycket de har vuxit. Går här och nästan längtar efter att få lämna urinprov och rör med blod. Räknar dagarna tills det är dags för röntgen. Vill försöka få någon sorts kontroll över mitt liv ...

Men jag är ärligt talat inte särskilt sugen på att sätta mig i "cytostolen" igen. Jag längtar inte efter kortisontabletterna och cellgiftsdroppet. Ändå finns ju risken att det är vad som väntar mig. Och det är ju inte bara en RISK utan också min CHANS till att få fler månader och mer tid att njuta av livet. Så visst inser jag att jag har tur som lever här i Sverige där vi kan få hjälp och visst är jag tacksam för den vård jag får!

Ändå skulle jag vilja skriva om historien om mitt liv en liten aning, om jag kunde. Det är liksom härligare med happy ending-stories.

Nå. Kanske är det alltid ett happy end när man till slut vandrar vidare. Det har vi ju ingen aning om förrän vi är där. Bättre kanske att fundera över och glädjas i nuet än att fantisera, oroa sig över och spekulera om slutet.

Just nu, när jag fått skriva av mig en stund, är jag ganska nöjd ändå. Oron försvinner. Jag släpper kontrollbehovet och vilar i tanken att allt blir som det blir och det blir säkert bra på sitt sätt. Och jag tänker att det är lång tid kvar att njuta av livet.

God natt önskar jag dig som läser.

 
 
Ingen bild

Lena

27 september 2014 23:59

Jag tycker att du är underbar och att du skriver så fint och med känsla. Du är säkert en fantastisk lärare. Kram från Lena som läser allt du skriver

Helena Lundbäck

28 september 2014 11:25

Tack Lena. (Jag jobbar på en skola, men jag är inte lärare, om det var så du tänkte.)Kram till dig!

 
Ingen bild

Charlotte

29 september 2014 16:47

Stor kram tillbaka. Lider själv av ångest ibland och tänker "ok, nu är jag orolig", så släpper det lite när jag accepterar känslan. Menar inte att på något sätt jämföra våra åkommor, men ville dela med mig bara. Kram

Helena Lundbäck

29 september 2014 20:35

Tack Charlotte!

 
Ingen bild

Maggan

30 september 2014 15:54

Vilken fin värmande eld. Den illustrerar hösten inför lite kulna höstkvällar då det är skönt att mysa inomhus. Jag tror det är ett bra sätt att hantera sin ångest på att skriva ner sina känslor. Precis rakt upp och ner som man känner det. När man väl skrivit ner känns det som en lättnad. Jag såg Frida i Skavlan, hon har varit med om sorger i sitt liv när både hennes man och barn gick bort. Hon hanterade det genom att skriva om det. Så har det fungerat för mig också så fortsätt skriv dina tankar, vi delar dem med dig. Kram från Maggan

Helena Lundbäck

30 september 2014 20:31

Ja det fungerar ganska bra. Kram

 
Cija

Cija

9 oktober 2014 18:06

Många säger det som du skriver av dem som är färdigbehandlade med cellgifter o så. Själv är jag mitt i det hela och har fullt upp med att överleva behandlingarna känns det som:O

Jag tror jag kommer också att hamna i den känslan när all behandling är över.
Kram

http://cija.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

9 oktober 2014 20:04

Ja, jag vet! Det är jobbigt att vara mitt i. Jag har just nu en paus och vet inte om jag ska fortsätta eller inte .... Det visar sig. Kanske blir det cellgifter i omgångar med pauser emellan? Kanske får jag inga fler. Men lycka till med din omgång nu!!!!!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards