Ibland hör jag från andra att de undrar varför jag jobbar nu när jag är sjuk. Ska du inte tänka mer på dig själv, frågar de.

Jag jobbar inte för att jag måste. Jag jobbar för att jag vill. Så länge jag kan vill jag att livet ska vara så vanligt som det bara går. Visst är det svårt ibland att ta mig upp ur sängen, men när jag väl är på jobbet, så ger det mig energi och glädje tillbaka. Det stärker mig.

Vissa dagar är det provtagning, läkarbesök eller behandling, då kan jag förstås inte vara på jobbet, men annars kan jag. Så länge jag får bukt med illamåendet fungerar det.

Helgen har varit skön. Jag har varit ute i trädgården hela dagarna och vi har haft besök av döttrar i omgångar. Det känns fint att de vill vara här.

Förra natten sov jag 12 timmar. Nu är jag riktigt trött igen och ska snart stänga av musiken som jag lyssnar på och lägga ifrån mig mobilen. Imorgon är det dags för provtagning inför fjärde behandlingen och så blir det jobb på eftermiddagen. Vi har massor att göra och jag hoppas på att det ska gå bra. Jag tänker att det ordnar sig. Och jag gläds åt att jag har allt: jobb, familj och trädgårdslivet. Det är definitivt ett liv som är värt mycket för mig!