Direktlänk till inlägg 3 maj 2014

Olika verkligheter

Av Helena Lundbäck - 3 maj 2014 05:00

Igår morse satt jag på sjukhusavdelningens balkong i solen med en kopp kaffe och längtade hem. Personalen på onkologavdelningen är alla fantastiska, vänliga och tålmodiga, så det hade förstås inget med deras sätt att vara att göra. Nej jag var bara så trött på att vara illamående, ha värk och vara sjuk.

Jag hade duschat för första gången på hela sjukhusveckan och njöt av att kunna sitta uppe och av att vara ren, även om jag upptäckt att cytostatikan förorsakat lossnande långa hårtussar.

När ronden gått och medicinlistorna justerats fick jag veta att jag skulle få åka hem. Av beskedet blev jag så glad men trött att jag måste sova en timme. Peter hämtade mig och det kändes ljuvligt sedan att komma ut från sjukhusets väggar.

Efter ca en timme ytterligare, stod jag hemma i trädgården och klappade hunden Valle och plockade några färska rabarberstjälkar, gullvivor och pärlhyacinter. Blommorna hade klarat sig trots all snö som täckt dem häromdagen. Jag gick in och träffade min fine bonusson på besök - härligt! - och packade en väska med lite kläder och mycket mediciner.

Nu är vi hemma hos min mamma och pappa i Sundsvall, och det känns tryggt och fint och samtidigt alldeles konstigt. Jag ligger kortisonspeedad och väntar på morgonen. Livet är märkligt just nu. Men det pågår! Och jag lever!

Reflektion

Dela

Maud

3 maj 2014 09:38

Då är du i min hemstad! Hoppas att solen skiner över dig och att det blir lite varmare.
Kramar från maud

Helena Lundbäck

3 maj 2014 10:48

Tack Maud! Vädret ser lovande ut tycker jag.

Dominique

3 maj 2014 14:39

Hej Helena!
Skönt för dig att slippa sjukhuset. Att få vara hemma betyder mycket. Man önskar att det skulle finnas en medicin som inte ger så mycket biverkningar. Det är ju inte roligt att behöva ta en medicin, som är bra på ett sätt, men som gör en sjuk på annat sätt. Jag håller tummarna att du får positiv effekt av den i alla fall. Skönt i alla fall att du kan njuta av våren just nu i alla fall. Själv har jag brutit ett revben och det gör faktiskt ont men det är småpotatis. Tänkte inte på att jag är så mager så gräsklipparens handtag gick in i revbenet. Vägde ju mer innan jag blev sjuk i våras. Den 16/5 ska jag ta bort min venport. Hoppas på att jag inte ska råka illa ut, såsom du gjorde när din togs bort.
Ha det jättebra!
Kram

Helena Lundbäck

3 maj 2014 15:39

Ojojoj. Låter ont. Var rädd om dig och jag tror väl inte att du ska ha samma otur som jag med venporten! Håller tummarna för dig! Tack för hälsningen. Kram

Maggan

3 maj 2014 15:56

Hej Helena..hoppas nu du mår lite bättre nu så du kan njuta lite av våren och solen. Och att ta en dag i taget, det brukar ju bli bättre, fast man glömmer så lätt och tror att man alltid kommer att må så dåligt när det är som värst.Och vilken tur att man glömmer...såg ett program för länge sedan om de som haft bröstcancer och fått cellgifter. Alla var överens om att de glömt bort det onda efteråt. Människan är nog konstruerad så. Kram Maggan

Helena Lundbäck

3 maj 2014 21:03

Ja glömskan är en bra uppfinning! Jag mår bättre nu tack, även om jag är lite mör fortfarande. Kram på fig Maggan!

Petra

4 maj 2014 09:57

Hej Helena!
Tittar in till dig lite då och då, hittade hit via Åsa. Har själv en blogg där jag som anhörig till två cancersjuka föräldrar och en son med hjärtfel kunnat lätta på tankar & känslor. Har många gånger också varit den bästa källan till anhöriga som vill veta hur man mår och hur allt går. Med alltför mycket så har jag valt att låsa den men bjuder gärna in dig om jag får din mejl <3 Nu vet jag inte hur du orkar med det men jag vill ändå bara öppna kanalen :) Egentligen vill jag just nu i detta nu bara skicka en massa kämpakramaomkramar. Livet är förunderligt och jag önskade jag kunde rädda alla som får och lever med en cancerdiagnos!!! Hoppas du får en fin söndag. Många Kramar Petra

Helena Lundbäck

4 maj 2014 18:23

Hej Petra!
Du kan maila mig på helenalundback@gmail.com om du vill skriva utan att det syns här på min blogg vad du skriver.
Hälsningar Helena

Ingela

4 maj 2014 10:12

Hej Helena
Önskar dig en skön lugn majvecka som ger dig kraft att slå på cancerfulingarna igen!
Kram Ingela

Helena Lundbäck

4 maj 2014 16:15

Tack Ingela! :-)
Kram

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...