"Jag ångrar nu att jag inte njutit mer". Så sa en vän till mig, när hon fick återfall på sin cancer. Det lät så sorgligt. Men risken finns ju att man "tvingar sig" in i ett så vanligt liv om möjligt efter sin sjukdomstid. Jag känner igen det. Man vill inte vara i det sjuka och gör allt för att "vara så duktig som möjligt" på att vara frisk igen. Jobbar alldeles för hårt. Vilar alldeles för lite. Och njuter kanske inte tillräckligt ...

Ingen vet ju om sjukdomen dyker upp igen.

Bäst att njuta så länge man kan! Jo, jag försöker känna mig lugn, släppa rädslan för återfall och njuta av att ha fått livet tillbaka.

Men mitt i njutandet blir jag heligt förbannad. Jag fick tips av "Millan" som ofta kommenterar på min blogg, att gå in och titta på Vivianne Macdisis blogg och särskilt två inlägg där, som handlar om UCC/Akkis. (Tack Millan!)

Vivianne Macdisi är socialdemokrat och landstingspolitiker i Uppsala läns landsting. Hon tycker att Alliansen skött UCC-frågan dåligt. Och det kan jag hålla med henne om. Men när jag läser hennes resonmeang blir jag mörkrädd.

Visst förstår jag att sossar vill att sjukvård ska finnas för alla - det vill jag också - men principfrågan får inte utvecklas till att förvägra den bästa vården till dem som behöver den, bara för att den finns i privat regi. Då finns ju inte vården för alla! En sjuk behöver vård. Oavsett vem som utför den. Och nu har vi ju det systemet som tillåter privata vårdgivare. Varför ska då inte dödssjuka få tillgång till den specialistkompetens som kan rädda liv?

Hennes resonemang går ut på att vi ska lita på sjukhusdirektör Lennart Persson (Akademiska sjukhuset i Uppsala) när han påstår att de har kompetensen där, att behandla bukhinnecancersjuka. Och att det inte finns någon anledning att remittera till Uppsala Cancer Clinic (UCC).

Men ännu har vi inte sett någon som helst dokumentation på att Akademiska sjukhuset har en fungerande lyckosam behandlingsmetod för bukhinnecancersjuka. Att hänvisa till tio års erfarenhet är löjeväckande, eftersom den tioåriga verksamheten drevs av de specialister som sedan ett år arbetar på UCC. Vi vill se dokumentation på resultat det sista året på Akkis. Det har Lennart Persson inte redovisat.

Ja. Jag blir arg. Och jag har svarat Vivianne i hennes resonemang. Läs själv hennes två inlägg och mina kommentarer på hennes inlägg här: det första inlägget från 21/8 och det andra från den 24/9.

Kommentera gärna på hennes blogg du också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...